Fortsätt till huvudinnehåll

Gåshud en torsdagskväll



En torsdagskväll i mars. Det börjar som vanligt vid sju med Dortmund-Tottenham (kanal 9) och följs av två åttondelsfinaler, Djurgården-Brynäs och Örebro-HV 71, en halvtimme senare. Fotbollskvällen fortsätter i 9:an med Liverpool-Manchester United kl 9. Som grädde på moset levererar C More Golf en sändning från PGA-touren i Florida men den engagerar inte på en torsdag. För många reklampauser och för mycket dösnack.

För en 40-talist uppvuxen med SVT:s magra sportsändningar på 60-talet borde detta vara paradiset men igår kändes det som om ett visst tuggmotstånd infann sig inför denna övermäktiga kvällsmeny. Efter två snygga mål av Dortmunds Marco Reus var jag nöjd och uppsökte kvällslägret och en bok av Jussi Adler-Olsen. Jag luktade på inledningen av Liverpool- Manchester U men bara för att höra publiken sjunga ”You will never walk alone” för den ger mig fortfarande gåshud.

Kvällen innan hade jag genomlidit Sveriges landskamp mot Holland i TV5 och därmed än en gång fått klart för mig att man behöver inte alltid spela bästa fotbollen för att toppa tabellen.

De svenska sportsändningarna domineras av fyra block. Discovery Network (Kanal och Kanal 9), MTG, TV 4 (inkl C More) och SVT.




Låt mig säga direkt att C Mores sätt att sköta sändningarna från elitserien och allsvenskan är njutbart med rutinerade Lasse Granqvist som sammanhållande länk i studion. Hög klass också på Champion League-sändningarna där Lars Lagerbäck är en utomordentlig expert. Sändningarna i TV 5 och Kanal 9 har inte tillfört något och har åtskilligt att bevisa. Inte ens mediagunstlingen Anders Svensson har kunnat ändra på detta. SVT får nöja sig med smulor från den rike mannens bord. Daniel Nannskogs smått hysteriska inlägg från Svenska Cupen på vinterfrusen plastmatta engagerar i varje fall inte mig. (Finns det någon f d elitspelare i fotboll som inte iklätt sig expertrollen i TV? Alla är inte naturbegåvningar).

TV-bolagen lägger ut enorma summor för rättigheten att visa attraktiva fotbolls- och hockeyarrangemang och frågan är hur mycket pengar man kan krama ut av oss tittare. Den svenska marknaden har ju bara nio miljoner tittare utkastade i norra delen av skogsbrynet.

Sparbeting är utfärdade. Exempelvis slås sportredaktionerna på TV 4 och C More samman i ett försök att spara. Jan Scherman, f d chef på TV 4 och numera affärsområdeschef på Aftonbladet, säger att bolagen lever på en ekonomisk skör egg och att ett felsteg kan få stora konsekvenser (konkurs). Nu är inte Scherman någon neutral expert då hans arbetsgivare (Schibsted) också har ett finger med i byken men att han har stora kunskaper i branschen kan ingen bestrida.

För att återgå till den ingressvis relaterade frågeställningen. Hur mycket sport tål en yngre pensionär? Jag ger drygt 500 kr i månaden och har då tillgång till C More och Viasat Golf, TV 12, TV 10, TV 3, Eurosport 2 (tysk ligafotboll) och TV 5 och TV 9 och är inte beredd att ge ett öre till. Då åker osthyveln fram.


För att inte ge er Brynäs-, Luleå-, HV- och Frölundaälskare krupp så här på fredagen ska jag inte påstå att LHC vinner SM men att det ser ganska ljust ut. Cheerio. Vi möts igen i nästa vecka om Gud är god och vinterdäcken håller vad reklamen lovar.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...