Fortsätt till huvudinnehåll

Sidbyten i juridiken, hipsters och mods



Juristvärlden i vår del av länet är liten. Tanken slår mig när jag läser referatet av den smått absurda rättegång där ett par begåvningar från Värmland har misshandlat fel person utanför en restaurang i Mjölby och försökt pressa restaurangens ägare på 50 000 kr.

Åklagare i målet är Helene Gestrin. När hon inledde sin juristbana för 20 år sedan var hon anställd på bröderna Orrenius advokatbyrå i Motala. Sedan tog hon steget över till åklagarkammaren i Linköping.

På andra sidan salen satt Ylva Orrenius som försvarade den 23-åriga kvinnan i målet. Ylva Orrenius har gjort en motsatt resa. Hon var under många år polischef i länet och avslutade som länspolismästare på 1990-talet. Efter detta trädde hon in i maken Hans Orrenius advokatbyrå och försvarar alltså busarna.

Är dessa sidbyten en fara för rättssäkerheten? Nej, knappast. Jag har bevakat rättegångar i 25 år och vet att jurister kan hålla isär sina yrkesroller.

Linköpings tingsrätt meddelar dom i målet den 15 april.

                                                    *
Genom Facebook och andra medier får jag kännedom om hipsters. De bor på Södermalm, har helskägg och keps och äter surdegsbröd. Jag har förstått att de är trendmässigt rätt just nu.

Funderar en stund och kommer fram till att motsvarigheten till hipsters på 60-talet var modsen. Lång lugg, grön arméjacka och ökenkängor var de yttre attributen. Ibland tog de en sväng till Köpenhamn för att möta våren.  Det hände att de slogs med sina ideologiska motståndare raggare och sunar i Varamon. När de sög på sina jointar försäkrade de varandra på fullaste allvar att de inte skulle bli som sina föräldrar.

Men de flesta ställde in sig i ledet och blev radhusamorterare och  altanbyggare.

Modsen är idag pensionsmässiga och funderar mer över pensionens storlek än hur man ska få tag i en juste joint. Och de har klarat kosthållningen utan surdeg.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...