Fortsätt till huvudinnehåll

Bolagstämma söndag klockan 11



Nya tider väntar. Inte minst för Svenska Kyrkan i Folkungabygdens pastorat, dess anställda och i förlängningen också dess medlemmar. Ett enhälligt kyrkoråd har föreslagit kyrkofullmäktige att starta ett holdingbolag som i sin tur ska utveckla ett antal affärsdrivande bolag.

I en intervju i Corren (28/4) utvecklar kyrkoherde Fredrik Lennman sina tankegångar. Tanken är inte att kyrkan ska driva taxibolag eller chokladtillverkning utan förskola, HVB-hem, äldreboende, begravningsbyrå eller annan lämplig omsorgsverksamhet. Kyrkan blir allt fattigare med ett sinande medlemsantal och vinstdrivande företag blir nödvändiga om inte den materiella nöden ska klappa på kyrkporten.

Kyrkoherden fortsätter: ”Genom att bredda verksamheten får vi också större möjligheter att undvika uppsägningar av personal och att slippa sälja fastigheter ”. I mina öron låter det som ett förtäckt hot. Vem vill medverka till att arbetslösheten blir ännu större?

Lennman säger till Corren att ”… både jag och vår kyrkorådsordförande Leif Larsson har varit inne på tanken att utnyttja denna möjlighet ända sedan det nya pastoratet bildades. Vi brinner för det och nu är tiden mogen för att få kyrkofullmäktige att ta ställning till om vi ska gå den här vägen eller inte”.


Lägg märke till ordvalet. Kyrkoherden brinner för saken. Jag läst några intervjuer med honom men jag har aldrig noterat att han säger att han brinner för den kristna tron eller själarnas frälsning.

För kyrkoherde Lennman ligger företagsamheten nära till hands. Han är styrelsesuppleant i Agri Omsorg AB med adress Mjölkviks gård i Kisa. Hustrun är vd och ordinarie styrelseledamot. Enligt Solidinfo omsatte bolaget fyra miljoner kr 2014 med en förlust på 1 000 kr.

Vem ska då leda pastoratet in i det nya affärsmässiga tänket? I sommar rekryteras en ny kanslichef efter Karin Björkman som går i pension och den nya tjänstemannen ska förutom kanslichefsjobbet också vara vd i holdingbolaget. Hur man nu ska hitta en så god karamell med så bred kompetens men kyrkoherden har kanske ett ess i rockärmen redan nu?

Det är lätt att raljera över att prästerskapet i vår del av länet byter ut rundkragen mot en gul börsmäklarslips men det är kanske nödvändigt för att överleva i nuvarande organisation? Fagersta i Västmanland har inlett en sådan process.

Hursomhelst lär det ta flera år att utveckla vinstrika, uthålliga och stabila företag. Det finns många ekonomiska, organisatoriska och praktiska hinder att snubbla på. Men fullmäktigemötet den 25 maj är nog bara en formalitet sedan det mäktiga kyrkorådet sagt ja. Om några år utlyses bolagsstämman i kyrkan på söndag klockan 11?

Utvecklingen är snabb och häpnadsväckande. Från statskyrka till företagskoncern på halvtannat decennium.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.