Fortsätt till huvudinnehåll

Expressen är dagens val



Det händer att jag fortfarande läser kvällstidningar. På söndagar faller valet på Expressen. Anledningen heter Olsson och Persson.

Mats Olsson skriver om amerikansk proffsidrott, showbiz och svensk fotboll. Han skriver om klubbar i New York, om band jag inte hört talas om, han äter exklusiva maträtter på barer som jag inte heller hört talas om och slår sig i slang med intressanta gäster. Han känner alla och har intervjuat minst hälften. Han verkar älska USA och framförallt the Big Apple. Malmö är numera för trångt för Olsson.

Mats Olssons uppslag i sportdelen har en speciell form som domineras av en jättekarikatyr av modellen Kate Upton, en bystig blondin som hänger ihop med en basebollspelare i Detroit Tigers. Även Kate är okänd för mig. Olsson uppskattar numera basebollpremiären lika mycket som en allsvensk premiär.

När han göra sina iakttagelser från den svenska sportvärlden känner jag mig på säkrare mark. Hans funderingar framförs med mild men syrlig sarkasm och jag skrattar gott. Mats Olsson är en man som mår bra.

På något sätt får han ihop det till en mycket roande text även om flera av referenserna går mig förbi.

Leif G W Perssons funderingar denna söndag handlar om familjeliv. Han framför sina kärleksförklaringar till hustrun som är den säkra kaj han är förtöjd vid. Han berättar om besök av barnbarnen och om vitt skilda förutsättningar för ett besök på Skansen. När mormor håller i trådarna medtas matsäck, när morfar har ansvaret blir det besök på värdshuset med köttbullar och potatismos och glass med varm chokladsås. Han spelar rollen av den fryntlige morfadern som sticker till barnen pengar i tid och otid för han har ju så gott om den varan.

De praktiska bestyren med av- och påklädning och läggning överlåter han till mormor. Det är naturligtvis fel med så cementerade könsroller men pappor och morfäder uppvuxna på 1940-talet är förstörda en gång för alla.

Bakom den avspända masken finns en påtaglig oro för tre av barnbarnen är bosatta i Bryssel. Den oron kan inga pengar i världen råda bot på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom