Fortsätt till huvudinnehåll

Expressen är dagens val



Det händer att jag fortfarande läser kvällstidningar. På söndagar faller valet på Expressen. Anledningen heter Olsson och Persson.

Mats Olsson skriver om amerikansk proffsidrott, showbiz och svensk fotboll. Han skriver om klubbar i New York, om band jag inte hört talas om, han äter exklusiva maträtter på barer som jag inte heller hört talas om och slår sig i slang med intressanta gäster. Han känner alla och har intervjuat minst hälften. Han verkar älska USA och framförallt the Big Apple. Malmö är numera för trångt för Olsson.

Mats Olssons uppslag i sportdelen har en speciell form som domineras av en jättekarikatyr av modellen Kate Upton, en bystig blondin som hänger ihop med en basebollspelare i Detroit Tigers. Även Kate är okänd för mig. Olsson uppskattar numera basebollpremiären lika mycket som en allsvensk premiär.

När han göra sina iakttagelser från den svenska sportvärlden känner jag mig på säkrare mark. Hans funderingar framförs med mild men syrlig sarkasm och jag skrattar gott. Mats Olsson är en man som mår bra.

På något sätt får han ihop det till en mycket roande text även om flera av referenserna går mig förbi.

Leif G W Perssons funderingar denna söndag handlar om familjeliv. Han framför sina kärleksförklaringar till hustrun som är den säkra kaj han är förtöjd vid. Han berättar om besök av barnbarnen och om vitt skilda förutsättningar för ett besök på Skansen. När mormor håller i trådarna medtas matsäck, när morfar har ansvaret blir det besök på värdshuset med köttbullar och potatismos och glass med varm chokladsås. Han spelar rollen av den fryntlige morfadern som sticker till barnen pengar i tid och otid för han har ju så gott om den varan.

De praktiska bestyren med av- och påklädning och läggning överlåter han till mormor. Det är naturligtvis fel med så cementerade könsroller men pappor och morfäder uppvuxna på 1940-talet är förstörda en gång för alla.

Bakom den avspända masken finns en påtaglig oro för tre av barnbarnen är bosatta i Bryssel. Den oron kan inga pengar i världen råda bot på.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...
Skicka en kommentar
Läs mer