Två
stora idrottsevenemang står för dörren. Nordea Masters och fotbolls-EM. I den
förra är världssexan Henrik Stenson fixstjärnan och en inteckning i bucklan är
hett eftertraktad. Han var nära 2005 men föll i särspel mot Mark Hensby och den
förlusten svider ännu.
Stenson är inte bara en långt slående golfspelare
utan en tillmötesgående och humoristisk person och många vill ha ett ord med
honom under inspelsdagarna. Bara inte allt ståhej kring hans person gör att han
tappar fokus på tävlingen som börjar på torsdag. Golf är ett mentalt spel och
att hålla skärpan under fyra tävlingsdagar kräver sin man. TV-sändningar på SVT
gör att alla intresserade har en chans att se tävlingarna.
Under
yngre år var besök på Masters nästan obligatoriskt i juli.
Att se Nick Faldo och Jocke Haeggman vinna på Barsebäck var högklassiga
idrottsupplevelser liksom Lee Westwood på Forsgården utanför Kungsbacka. I
golfen har man möjlighet att komma stjärnorna riktigt nära vilket saknas i
andra arenasporter. Men numera nöjer jag mig med TV-sändningarna. Att parkera
på en potatisåker flera kilometer från entrén, köa till skitiga baja-major och
äta ljumma hamburgare till ockerpris lockar inte längre.
Golfen har en stor del i mitt liv men ingenting
smäller så högt som fotbollen. Pulsen stiger rätt mycket när lagen gör entré på
den välansade grönytan inför förväntansfulla åskådare. Fotbolls-EM är en
månadslång fest och medierna gör att sitt bästa för att höja temperaturen inför
mästerskapet. Men anar jag inte viss återhållsamhet i spekulationerna om
Sveriges chanser till en bra placering. Alltför stort ansvar läggs på Zlatans
axlar och träningsmatchen mot Slovenien visar att laget har stora svårigheter
att skapa målchanser när Zlatan är borta. Men det är kanske bara bra.
Historiskt sett är Sverige bäst när laget får slå ur underläge. Öppningsmatchen
mot Irland blir en nyckelmatch och måtte Zlatan vara hel och på spelhumör.
Nu
något helt annat. När länsstyrelsen i Västra Götaland
gav försvaret möjlighet att utöka från 1 000 skarpa skott till 69 000
vållade det protester kring hela sjön. Skjutningarna skadar fisket, äventyrar
sjön som dricksvattentäkt och bullret stör på båda sidor om sjön. Correns
ledarskribent Christian Dahlgren försvarar länsstyrelsens beslut i dagens
tidning och det är väl en inställning som han är tämligen ensam om i de här
trakterna. MVT som har samma ägare som Corren har motsatt inställning. Det är
inte alltid storebror har rätt. Trodde på en storm i sociala medier idag men
det är lugnt. Kanske är sanningen den att få människor läser ledarsidan i en
morgontidning.
Jag har i färskt minne det protestmöte som hålls i
Lysingsskolans sporthall i Ödeshög för fyra år sedan. Under alla mina år som
reporter i dessa trakter har jag aldrig varit på ett större möte (400 personer)
och alla var ense utom försvarets två representanter. En av dem,
miljösamordnaren, Folke Borg, hade ett enda argument. ”Vi har alltid skjutit i
Vättern och behöver göra det i framtiden också”. Om ledarskribenten varit med
på detta möte hade han fått en inblick i hur opinionen ser ut i denna fråga men
åsiktsjournalister lämnar sällan den egna stolen på redaktionen.
Kommentarer
Skicka en kommentar