Fortsätt till huvudinnehåll

Fotbollskillar, skidhjältar och friluftsbar






En diskret mögellukt möter dig i dörren men låt dig inte hindras av det. Boxholms idrottsliv är temat för bruksmuséets sommarutställning och den är både roande och informativ. På köpet får du motion när du klättrar uppför de långa och branta trapporna i den gamla kvarnbyggnaden.

Utställningen bygger till stor del på de texter och bilder som Ingemar Krölle Karlsson levererade till Östgöten under 50 år. Idrotten var viktig på en bruksort i mitten av förra seklet och Krölle var produktiv.

Av tradition är fotboll, skidor, orientering och dragkamp starka sporter i Boxholm. Bland artiklarna om fotbollen hittar jag bilder och text om Lennart Hemming och Sven Hallin som gjorde sig namn i MAIF. Hemming var med under de svartvitas allsvenska tid och värvades senare till AIK. Fast jag saknar uppgifter om ”Fjatten” Germundsson ännu längre tillbaka.


Skidorna handlar mycket om Flemmingerundan och den driftige ledaren Sten Nordqvist. Flemmingerundan var ett lopp som lockade den svenska eliten. Jag minns själv när jag som nyanställd i Boxholm 1980 såg Thomas Wassberg vinna. Åke Stolt skötte refererandet för Corren medan jag extraknäckte åt Motala Tidning. (Hoppas det dubbeljobbet är preskriberat nu). P-O Svahn är ett sentida namn som fastnat i minnet liksom Månen Karlsson.

När vi kommer till bordtennisavdelningen får jag nästan en tår i ögat. En välvårdad Stiga-racket av modell Kjell Johansson hänger på väggen och en sådan har jag ägt. Det var nästan så att fingrarna växte. Jag minns Janne Starborg och Affe Ek som duktiga lirare liksom Per-Arne Larsson.

Ishockeysektionen härdade ut till 1970-talet innan de gröna vintrarna eliminerade naturisen. På två lagbilder noterar jag några kända namn, bland annat Svante Larsson och Ingemar Anderzon, den förre var både spelare och lagledare. En tvåspaltare har rubriken ”Match mot Gotte, slöt med slagsmål”. En kompis, Roger Stark, spelade center i MAIF på 60-talet och berättade hur han fick ett gäng med snöbollar i nacken när han kom fri med målvakten. Matcher mot Boxholm på fredagskvällarna var inte oproblematiska, suckade Roger långt senare. Stående på snövallarna fick busarna en utmärkt skottvinkel och friluftsbaren var öppen bakom närmaste hörn.


När hockeyn lades ner vill jag minnas att några lirare fortsatte i Mjölby Södra och gjorde mycket bra ifrån sig. Bosse Johansson och Tengvall var två gångbara namn?

Orienteringsavdelningen domineras förstås av landslagsmannen Håkan Gustavsson och ledaren Lennart Johansson porträtteras. Björke SK dominerade svensk dragkamp långt in på 1980-talet och på en tidningsbild syns Sune Blom. Björke har bidragit med en lång rad prisbucklor.

Jag spanade förgäves efter Björn ”Nalle” Johansson som vann två SM-guld i rally på 80-talet. Han körde visserligen inte för den lokala motorklubben men har varit bosatt i Boxholm i decennier.

En sak till innan jag sätter punkt. Som jag hört min gamle arbetskamrat Karl-Johan Norén lägga ut texten om sin framfart i orienteringsskogarna men inte en rad på detta ställe. Mystiskt.

Har McEnroe spelat i Boxholm?





 
Denna staty i sovjetisk socialrealistisk stil finner ni utanför Bruksmuséet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...