Här blir man spelsugen

Ettans utslag.

Askersunds GK är en av de intressantaste klubbarna inom rimligt bilavstånd. Sedan Dormys ägare tog över har bana och klubbhus genomgått en markant uppfräschning och den som inte blir spelsugen när han står på terrassen och ser första nio till höger och sista nio till vänster bör ställa undan klubborna för gott. I omgivningen döljer sig ett stycke svensk industrihistoria.

Banan är något så ovanligt som en sea-sidevariant i inlandet. Flera av hålen har direktkontakt med sjön Alsen. På första nio finns en dubbelgreen som tjänstgör åt två hål och vid femtonde hålet ligger ett allmänt bad. Till vänster om första hålets fairway finns ett antal röda strandvillor där ägarna förtöjer sina båtar tätt intill. Ett riktigt sommarparadis.

Från den stora terrassen kan du följa utslaget på ettan samt puttarna på nians och artonde green. Ingenting för dem med puttfrossa.

Klubben har en intressant historia. Åmmeberg har i över 100 år varit centrum för gruvbrytningen i Zinkgruvan med anrikningsverk och utskeppningshamn. Banan är byggd på avfallssanden från anrikningsverket.

Det var någon gång på 1980-talet (minns inte exakta året) som man började fundera över ett nytt användningsområde för området. Golfbana, javisst. Naturvårdsverket och Svenska Golfförbundet bidrog med pengar och särskilt en bankonsulent på förbundet, bosatt i Örebro, engagerade sig i projektet. Men inledningsvis fick man problem. Gräset ville inte etablera sig på vissa områden på grund av det ovanliga underlaget. Tidningen Svensk Golf beskrev banprojektet som ett intressant experiment som till slut blev lyckat. Golfbanebyggen är en gren för tålmodiga.

2010 inträffade en epokgörande förändring i golfklubben. Klubbens första pro Lars Johansson och hans assistent Mats Hedlund, som byggt upp fackkedjan Dormy, gick in som ägare. Johansson och Hedlund sköt till fem miljoner kr, övertog lånen, säkrade kapitalinsatserna och konverterade till spelrätter. Beslutet var till 20 procent affärsmässigt och 80 procent känslomässigt berättade de för Svensk Golf.

Det affärsmässiga låg i att de byggt fina semesterbostäder i klubbens absoluta närhet och marknadsvärdet på dessa skulle öka om också golfanläggningen fick ett kvalitetsmässigt lyft.

Att döma av banans skick och klubbhusets interiör har företagarduon lyckats.

Åmmeberg är en intressant ort och ett stycke svensk industrihistoria. Vi går tillbaka ända till 1857 när herrgården köptes av det belgiska gruvbolaget la Vieille Montagne. Det blev inledningen till zinkbrytning och förädling och intensiv byggenskap. Stora utfyllnadsarbeten utfördes och representativa byggnader i tegel och korsvirke uppfördes.

Åmmeberg fungerade som hamn till gruvan i Zinkgruven. Hit kom tåg lastade med zinkmalm med Åmmebergs järnväg. Innan malmen lastades på pråmar skedde förädling och anrikning. Sedan 1974 fraktar lastbilar malmen till Otterbäcken vid Vänern för vidare transport västerut. I Åmmeberg hade gruvdirektören och övriga chefer sina kontor. Gruvan har andra ägare idag.

Många intressanta gamla byggnader finns här. Badhuset fungerar som affär och barnhemmet inrymmer lägenheter. Till bruksmiljön hör också kägelbana, lokstall och ett elegant vattentorn placerat på en klippa i en kanal. Jag minns att jag funderade över vattentornet första gången jag spelade banan men glömde bort att fråga efter avslutad rond.

Fram till 1910 fanns också en katolsk kyrka. Kyrksilvret flyttades då till församlingen i Gävle. En romersk-katolsk begravningsplats är anlagd på en udde i sjön Åmmelången. Det är inte många golfbanor som har en så spännande, historisk omgivning.

Till sist avrundar jag med en rar liten historia. Sommaren 1995 gjorde jag och fotografen Björn Lindahl en artikelserie om sevärdheter i norra Vättern. Vi hyrde en Albin 25 i Motala och styrde ut på böljan den blå. Eftersom jag var skipper bestämde vi oss för ett strandhugg på Askersunds GK som är en av få seasidebanor i inlandet. Vi närmade oss en kvartett medelålders personer och frågade om vi fick ta en bild.

”Det går bra men vilken tidning kommer ni ifrån. Det är väl ingen socialisttidning?” svarade en dam med tydlig Öre-bro-dia-lekt.

”Nej då, Östgöta Correspondenten är en gedigen borgerlig tidning och Östergötlands största” svarade jag. ”Ja, då går det bra.”

Björn (icke golfare) skrattade gott men avstod från kommentarer. Och tur var väl det.