Fortsätt till huvudinnehåll

Verkligheten överträffar dikten




Verkligheten överträffar dikten. Det är min första tanke när jag läser Håkan Laghers bok Helikoterpiloten – berättelsen om ett rån. Boken har allt som en välskriven deckare innehåller: dramatik, stora pengar, ihärdigt utredningsarbete och ett porträtt av en komplicerad person.

Det spektakulära rånet väckte stor uppmärksamhet även utanför landets gränser. CNN, BBC World och CBS gjorde nyhetsinslag denna septembermorgon 2009. Rånet skedde med polisen närvarande efter tio minuter men de stod och tittade på utan att kunna göra någonting. De antog att byggnaden var försåtminerad och personalen kunde befrias först tre timmar efter att rånarna lämnat anläggningen.

Laghers bok koncentrerar sig på Alexander Eriksson, den framgångsrike TV-producenten och helikopterpiloten som senare dömdes till åtta års fängelse. Var han den som körde helikoptern denna morgon då 39 miljoner kr stals från G4 S värdedepå i Västberga? Han lyckades få Riksåklagaren att öppna förundersökningen efter hovrättsdomen sedan nya tidsuppgifter tillkommit angående helikopterns slutliga landning i Hägernäs i Täby. Han satt isolerad på häktet i två år innan domen föll.

Helikopterpiloten är späckad med förhörsprotokoll, landningstider, uppgifter från avlyssnade mobiltelefoner och namn och det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna. Kärnfrågan är varför denne framgångsrike bildproducent och erkänt skicklige pilot kom att hamna i lag med svenska och serbiska kriminella.

Nåväl, skrapar man på ytan finns frågetecken. Eriksson använde kokain och amfetamin, han hade en stökig uppväxt på Ljusterö som dominerades av en handlingskraftig, beslutsam och arbetsam fader. Det fanns inga problem som inte kunde åtgärdas med hammare och skiftnyckel var faderns inställning till mellanmänskliga problem.
Polisens insats kom att kritiseras av en granskningsgrupp som Rikspolisstyrelsen tillsatte och värdedepåns säkerhetschef Johan Petersson går ännu längre i sin kritik.

”Det tog tjugo minuter för rånarna att ta sig in i huset och polisen var på plats efter fem. Sedan hände ingenting från polisens sida. De stod och tittade på när rånarna fyllde helikoptern på taket med penningsäckar”.

”Polisen verkade chockad och det hände inget. Inga beslut fattades. Jag tycker att man måste fatta ett beslut i ett sådant läge, hellre ett sämre beslut än inget alls. Jag satt där med huvudnyckeln och passerkort. Det var bara att gå in i huset. Men som sagt, inga beslut och ingen agerade”, sa Johan Petersson.

Pratet om försåtsminering viftar Petersson undan. ”Det där är rent trams.. Skulle rånarna gått ner i huset och minerat dörrar? Så mycket tid hade de inte, Dessutom är det glasdörrar så jag skulle ha sett i övervakningskamerorna om någon gjort detta”.

När spektakulära brott hamnar på löpsedlarna begär den misstänkte ofta Leif Silbersky som försvarare. Inget undantag i detta fall. Detta skulle visa sig vara ett misstag. Den kände advokaten var trött, somnade under förhören och hade svårigheter att orientera sig i den omfattande förundersökningens alla detaljer. Det gick så långt att förhörsledarna uppmanade Eriksson att byta advokat. Inför hovrättsförhandlingarna företräddes piloten av en annan advokat från samma firma för då var Silbersky upptagen på annat håll.

Silberskys aggressiva stil i tingsrätten var underhållande ansåg den rutinerade TT-journalisten Eva Tures. Han avbröt åklagaren Leif Görts, föll honom i talet och ibland satt parterna och skrek åt varandra. Silbersky var nog inte så insatt i detaljerna men anser sig vara en skicklig retoriker av brittiskt snitt.

Är Alexander Eriksson oskyldigt dömd? Efter att ha läst boken och lyssnat på P 3 Dokumentär tror jag inte det. Han kanske inte var med hela vägen och körde helikoptern men har i varje fall lämnat upplysningar om dess handhavande och dess stationering i Norrtälje.  
Dessutom fanns hans DNA på två ställen inuti helikoptern och han saknade alibi för den aktuella natten. Förklaringen kan vara att han genom sitt missbruk fått kontakt med kriminella personer som dragit in honom i sitt nät och som han inte kunnat frigöra sig ifrån. Han har tagit sitt straff på åtta år för att inte äventyra sin och familjens säkerhet. Han antyder i samtalen med Håkan Lagher att det fanns en hotbild mot familjen.

Alexander Eriksson frigavs i januari 2015. Den sista tiden på Norrtäljeanstalten planerade han för en programserie om kriminella människor. Polisen har inte återfunnit en krona av rånbytet.
Gillar du krim med verklighetsbakgrund ska du absolut lägga några timmar på boken. Mycket bättre än Emelie Schepps fantasier om en seriemördare till åklagare i Norrköping, för att ta ett exempel.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom