Fortsätt till huvudinnehåll

Sladdrig poplinoverall och treväxlad cykel




Gjort rundan på dylikt fordon? Nä, inte jag heller.
 När detta skrivs håller funktionärerna på att samla ihop resterna av årets Vätternrunda – den 51:a i ordningen sedan läkaren Sen-Otto Liljedahl och cykelhandlaren Evert Rydell gjorde premiärrundan. Sten-Otto var landslagsläkare och kändis vilket gjorde att inte bara Motala Tidning och Corren skrev om evenemanget. Rundan har fått bra skjuts av medierna för att växa till den omfattning den har idag.

Ett tag trodde jag att vurmen för motionscykling en masse skulle ebba ut men det är tvärtom. Arrangemanget har professionaliserats, flera lopp har tillkommit förutom huvudrundan och alla föreningar i stan, inte bara MAIF, får ett tillskott i kassan.

För 20 år sedan gjorde jag ett försök att bena ut rundans ekonomiska betydelse för Motala och idrottsföreningarna. Att campingvärdar, restauranger, livsmedelsbutiker och sportaffärer höjer omsättningen avsevärt är självklart men vad ger rundan till föreningarna? Jag klämde rundans styrelseordförande Lasse Samuelsson på pulsen i ett förhandsreportage och efter många harklingar och utvikningar sa han att MAIF tjänade en miljon netto och lade till: ” Men ska du veta att allt inte går till fotbollen utan övriga sektioner ska också ha sitt”. Sedan dess har rundan med kringarrangemang vuxit och omsättningen ökat. Kanske är det ett tidens tecken att en vd med rötterna i idrottsrörelsen (Eva-Lena Frick) ersatts av en vd med ett förflutet som bankdirektör (Gunilla Brynell). Börsen nästa?

Håller rundan på att växa Motala över huvudet? I veckan som gick var det flera näringsidkare i hamnen som kritiserade kommunens beslut att stänga av hamnparkeringen i tre veckor innan huvudtävlingen. Deras kunder har ingenstans att parkera. Rundan ligger som en våt filt över området sa kanaldirektören Anders Donlau. Han och andra ser helst att arrangemanget förläggs till Varamon. Jag tror inte det blir fallet utan diskussionen återupptas säkert 2017. Andra klagar över att cyklister färdas i bredd och bryter mot trafikreglerna. Den eviga konflikten mellan bilförare och cyklister når sin kulmen denna vecka i juni..

Jag har gjort några rundor genom åren. Ja, inte på sadeln utan med block och penna i hand. Uppdragen har inte varit någon höjdare, det händer för lite och man kan inte tjata om hur många bananer och saltgurkor som langas ut vid depåerna varje gång. Rubrikordet deltagarrekord blir missbrukat. Jag minns tre uppdrag där jag varit nöjd med min insats. En gång på Östgöta-Bladet 1971, där jag var min egen chef, och betydligt senare på 90-talet när fotografen Jalle Asklund och jag bevakade en av de första Tjej-Vättern som arrangerades. Jag körde och Jalle sköt med teleobjektivet i de krokiga backarna i kring Godegård och fick utmärkta bilder. På den tiden kunde man fortfarande se deltagare i sladdrig poplinoverall på treväxlad standardcykel.

Deltagarna var glada och lättpratade vid stoppet i Godegårds skola, helt olika de buttra och tystlåtna Fåglumtyperna i huvudrundan. En presskonferens med middag på Statt i början av 70-talet var en annan minnesvärd tillställning av olika skäl.

Inbrottet i stans största cykelaffär, ”Brunnsvikarn”, natten till lördagen ett år på 90-talet orsakade stora rubriker. Inemot en miljon förvarades i kassaskåpet och det säger ju något om pengarullningen i rundan. Brottet klarades inte upp trots två misstänkta. Bevisen höll inte för en fällande dom.

Framtiden? Vätternrundan lever nog vidare i 50 år till. Nästa klass blir säkert en runda för elcyklar. Branschen satsar ordentligt på elcyklar och Vätternrundan ligger på rulle.

Jag hade ambitionen att informera om rundans ekonomi. Men Solidinfo har bara uppgifter om Vätternrundan Marknads AB med åtta miljoner i omsättning och det kan knappast vara hela sanningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...