Fortsätt till huvudinnehåll

Sladdrig poplinoverall och treväxlad cykel




Gjort rundan på dylikt fordon? Nä, inte jag heller.
 När detta skrivs håller funktionärerna på att samla ihop resterna av årets Vätternrunda – den 51:a i ordningen sedan läkaren Sen-Otto Liljedahl och cykelhandlaren Evert Rydell gjorde premiärrundan. Sten-Otto var landslagsläkare och kändis vilket gjorde att inte bara Motala Tidning och Corren skrev om evenemanget. Rundan har fått bra skjuts av medierna för att växa till den omfattning den har idag.

Ett tag trodde jag att vurmen för motionscykling en masse skulle ebba ut men det är tvärtom. Arrangemanget har professionaliserats, flera lopp har tillkommit förutom huvudrundan och alla föreningar i stan, inte bara MAIF, får ett tillskott i kassan.

För 20 år sedan gjorde jag ett försök att bena ut rundans ekonomiska betydelse för Motala och idrottsföreningarna. Att campingvärdar, restauranger, livsmedelsbutiker och sportaffärer höjer omsättningen avsevärt är självklart men vad ger rundan till föreningarna? Jag klämde rundans styrelseordförande Lasse Samuelsson på pulsen i ett förhandsreportage och efter många harklingar och utvikningar sa han att MAIF tjänade en miljon netto och lade till: ” Men ska du veta att allt inte går till fotbollen utan övriga sektioner ska också ha sitt”. Sedan dess har rundan med kringarrangemang vuxit och omsättningen ökat. Kanske är det ett tidens tecken att en vd med rötterna i idrottsrörelsen (Eva-Lena Frick) ersatts av en vd med ett förflutet som bankdirektör (Gunilla Brynell). Börsen nästa?

Håller rundan på att växa Motala över huvudet? I veckan som gick var det flera näringsidkare i hamnen som kritiserade kommunens beslut att stänga av hamnparkeringen i tre veckor innan huvudtävlingen. Deras kunder har ingenstans att parkera. Rundan ligger som en våt filt över området sa kanaldirektören Anders Donlau. Han och andra ser helst att arrangemanget förläggs till Varamon. Jag tror inte det blir fallet utan diskussionen återupptas säkert 2017. Andra klagar över att cyklister färdas i bredd och bryter mot trafikreglerna. Den eviga konflikten mellan bilförare och cyklister når sin kulmen denna vecka i juni..

Jag har gjort några rundor genom åren. Ja, inte på sadeln utan med block och penna i hand. Uppdragen har inte varit någon höjdare, det händer för lite och man kan inte tjata om hur många bananer och saltgurkor som langas ut vid depåerna varje gång. Rubrikordet deltagarrekord blir missbrukat. Jag minns tre uppdrag där jag varit nöjd med min insats. En gång på Östgöta-Bladet 1971, där jag var min egen chef, och betydligt senare på 90-talet när fotografen Jalle Asklund och jag bevakade en av de första Tjej-Vättern som arrangerades. Jag körde och Jalle sköt med teleobjektivet i de krokiga backarna i kring Godegård och fick utmärkta bilder. På den tiden kunde man fortfarande se deltagare i sladdrig poplinoverall på treväxlad standardcykel.

Deltagarna var glada och lättpratade vid stoppet i Godegårds skola, helt olika de buttra och tystlåtna Fåglumtyperna i huvudrundan. En presskonferens med middag på Statt i början av 70-talet var en annan minnesvärd tillställning av olika skäl.

Inbrottet i stans största cykelaffär, ”Brunnsvikarn”, natten till lördagen ett år på 90-talet orsakade stora rubriker. Inemot en miljon förvarades i kassaskåpet och det säger ju något om pengarullningen i rundan. Brottet klarades inte upp trots två misstänkta. Bevisen höll inte för en fällande dom.

Framtiden? Vätternrundan lever nog vidare i 50 år till. Nästa klass blir säkert en runda för elcyklar. Branschen satsar ordentligt på elcyklar och Vätternrundan ligger på rulle.

Jag hade ambitionen att informera om rundans ekonomi. Men Solidinfo har bara uppgifter om Vätternrundan Marknads AB med åtta miljoner i omsättning och det kan knappast vara hela sanningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.