Fortsätt till huvudinnehåll

Grävskopor ger lekutrymme åt grodor



Dammen på sexan.

 
Orkar ni med lite mer golf i bloggen? Bara en kort nyhet om Mjölby Golfklubbs miljöarbete så slår jag igen nyhetsfabriken till våren.

Under rubriken ”Golfbanan som våtmarksresurs” berättar klubbens miljöråd om det senaste miljöprojektet som omfattar grävningsarbeten i dammarna på hål nr 6 och 10. Projektets mål är att utföra biotopförbättrande åtgärder i dammarna och att skapa naturliga förutsättningar för den biologiska mångfalden. 

Samarbetspartners är Mjölby kommun, Länsstyrelsen och med ekonomiskt bidrag från Naturvårdsverkets LONA-bidrag (Lokalt naturvårdsprojekt).

Vad kommer då att hända i dammarna? Jo, grävskoporna tar sig an delar av dammarna för att göra dem större och skapa enstaka djuphålor. I dessa hålor kan man lägga ut sten och död ved för att gynna groddjur och andra arter samt att skapa gömslen och spridningskorridorer mellan land och vatten. Antar att en och annan golfboll kommer att leta sig ner i hålorna också.

Dammen på hål nr 6 är redan tömd och arbetet kommer att genomföras i november. Denna del av projektet kommer att vara klar till våren 2017. Arbetet i dammen på tian, som är väsentligt mindre, starar hösten 2017.

När jag skrev den här texten dök det osökt upp en hel del rubrikförslag i huvudet. ”Invasion av grävskopor på Miskarp.” ”Grävskopor ger grodor lekutrymme.” Hur många av bollarna är mina?” ”Här gömmer sig det vita guldet” ”Djuphål på savannen”. Medger att den sista är långsökt. Ger liksom felaktiga associationer.

För en golfare som undertecknad, som funderar mer på spelet än på miljöeffekter, dyker det upp en annan fråga. Hur många bollar ligger i dammen på sexan, hur många svordomar har korsat luften när bollarna rullat ner? Den här bilden ger kanske en viss uppfattning om antalet bollar, men vem vågar ge sig ut på den här gungflyn?


 
Mången bra score har strandat här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...