Fortsätt till huvudinnehåll

Har du skådat sanningen och ljuset?




Golfförbundet har släppts årets statistik och den här gången pekar kurvorna och mungiporna uppåt. Ska vi ta nuffrorna först? 490 000 svenskar spelar golf och det är 9 794 fler än i fjol. Nästan alla grupper ökar, män och kvinnor, pojkar och flickor. Det står inget om orsakerna men en gissning från min sida är att klubbarna moderniserat sig och erbjuder fler medlemsalternativ anpassat efter hur aktiv man är under en säsong.

Mattias Lindholm funderade över golfen i Radio Östergötland i morse. Vem har tid att lägga fyra timmar på en runda, frågade han. Till saken hör att Mattias tog grönt kort i fjol och ännu inte hunnit ut på banan. Tidsbrist alltså Men vad är det för naturlag som säger att man måste alltid spela 18 hål? Det går bra att kliva av efter nio och då tar det inte längre tid än en fotbollsmatch.

Radiomannen talade också om golfen som snobbsport och här är han ute och cyklar. Då måste man gå 40 år tillbaka. Den svenska överklassen har för länge sedan övergivit golfen utan för dem är det havskappsegling och jakt i Kungens jaktklubb som smäller högst. Hästpolo har ännu inte slagit igenom i Djursholm och Falsterbo.

För min del är jag glad över att vi har så många fritidssysselsättningar att välja på: sommarstuga, charterresor, husvagn, båt, fiske, whiskyprovning, musik, vinprovning, hästsport mm, vilket är en följd av den stigande levnadsstandard som jag kan överblicka under min livstid (f-48). Ingen hobby är sämre än någon annan men golfen är allra bäst. Förbi är den tid då fotbollsmatchen klockan 13:30 var enda alternativet till söndagsnöje.

Vanligt folk kan ibland bli lite irriterade på oss golfare som inte bara spelar golf utan också pratar om golf all vår vakna tid. Det är ju så roligt och fler borde pröva på, tycker vi och överskattar ibland betydelsen av vår fritidssysselsättning.
Golfen har ju en oerhörd potential att ta av. Om vi är 9 miljoner invånare och knappt en halv miljon utövare så finns det 8,5 miljoner svenskar som ännu inte skådat sanningen och ljuset.

God morgon!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...