Räddaren i nöden

Julen står för dörren. Några dagars avkoppling från det stressiga arbetslivet med god mat, julklappar och Kalle Anka samt umgänge med släktingar som vi inte hinner träffa till vardags.

Men erkänn att de långa juldagarna också kan innebära tristess och irritation. Kommer inte tomten snart och när börjar egentligen Kalle Anka? Hur länge ska morfar mala om den kalla, snörika vintern 1969 och vart tog gubben vägen? Kiosken är väl inte öppen idag.

Vad är räddaren i nöden? Jo, Stiga ishockeyspel! Ut ur gömmorna, dammet blåses av och spelet sätter igång. Ja, om du hittar pucken förstås för den har en faslig förmåga att försvinna. Alla spelar, ung som gammal, kvinna eller man (nåja) och timmarna försvinner i ett svettigt töcken. Hockeyspelet måste vara bästa julklappen genom andra halvan av 1900-talet.

I mitt hem har förekommit de flesta modeller som Tranåsfabriken producerat. Allra bäst tyckte jag om de platta plåtgubbarna där man kunde skjuta riktigt hårt. Dagens plastfigurer har inte samma balans och explosivitet.

Den verkliga hockeyorgien utspelades sportlovet 1961 när Nisse Theander och jag spelade en mastodontturnering växelvis i varandras hem på Storgatan 19 respektive 21 (Motala). Det var antingen NHL-serien eller landslags-VM och vi spelade från morgon till kväll. På den tiden bestod NHL av sex lag så de var lätta att hålla reda på. Nisse hade ett äldre spel, fyrkantigt med en lackerad grå träplatta med bra glid. För att göra spelet ännu snabbare polerade vi ytan med potatismjöl och skotten ven genom köket. Nisse hade rekordet för han sköt ända bort till spisen en gång. Vi utvecklade en bra teknik för att från yttern spela snett bakåt till backen som sköt direkt. Ibland var skotten så hårda att pucken studsade ur buren och då uppstod långa diskussioner om den var inne eller ej. Mållampan hann sällan med och äggklockan fick mäta tiden. Varje resultat antecknades och serietabeller upprättades. Vi turades om att vara Hyland och referera. Morsornas tjat om att vi borde gå ut för det var så fint väder ignorerades. Nej, detta sportlov användes varken skridskor eller skidor.

På senare år blev det allt längre mellan återfallen. Andra elektroniska spel tog vid. Sist vi spelade på allvar var när sonen var tonåring för 20 år sedan. Jag garanterar att det var långt ifrån barntillåtna ord som yttrades över den vita rektangeln.

Men nu är det dags igen. På annandagen ska sjuåriga barnbarnet Alexander introduceras i den ädlaste av inomhussporter. Hans pappa får också vara med på ett hörn om han vågar. Men först ska jag tjuvträna.

Hockeyspel, bordtennisbord och -racketar är Tranås och Stigas största bidrag till mänskligheten. Undrar hur många spel som sålts genom åren?

Med denna nostalgiska tillbakablick önskar jag samtliga vänner, hockeyspelare och andra, God jul och Gott nytt år!