Fortsätt till huvudinnehåll

Sjunger på sista versen?





I många år har den här återvinningsstationen i korsningen Skogsvägen-Edlundsgatan tjänat hushållen i Mjölbys östra stadsdel. Men nu verkar den sjunga på sista versen. Inte heller Länsstyrelsen vill bevilja fortsatt bygglov för de sex grönmålade behållarna för glasflaskor, tidnings- och förpackningspapper. Myndigheten hänvisar bland annat till trafiksituationen på platsen.

Det var i juni som Byggnads- och räddningsnämnden beslutade att avslå en ny ansökan om bygglov från Svenska Förpacknings- och Tidningsinsamlingen AB (FTI). FTI överklagade till Länsstyrelsen som beslöt att avslå överklagandet den sjunde november i år.

I överklagandet skrev FTI att platsen är lämplig för en återvinningsstation och fyller dessutom ortens och kommunens behov av ett väl dimensionerat insamlingssystem. Stationen behöver placeras så att så många som möjligt har tillgång till den på ett enkelt sätt.

FTI:s argument föll platt hos Länsstyrelsens jurister. Den konstaterar att bygglovet avviker från detaljplanen från 1980. Dessutom påverkas trafiksituationen negativt vid tömningen av behållarna.

Jag är inte helt insatt i bakgrunden men jag kan tänka mig att de boende i Brf Mjölet klagat över buller och nedskräpning. De närmaste radhusen ligger på några meters avstånd från behållarna.

En sak förbryllar mig när det gäller uppgiften om ett tillfälligt bygglov på fem år. Vi flyttade till Brf Oljekrukan 2001 och då vill jag minnas att stationen fanns på plats men jag är inte säker. Varför har inte byggnadsnämnden reagerat tidigare? Detaljplanen gäller ju från 1980?

Jag har varit i kontakt med stf byggnadschef Krister Ramebäck och han uppger att han inte vet om FTI valt att överklaga till Mark- och miljödomstolen och att inget händer  förrän i januari. Accepterar FTI myndighetens beslut får företaget söka efter nya jaktmarker i trakten. Och lägga in en ny ansökan om bygglov.

Så kan också ett vanligt kommunalt ärende se ut i Mjölby fjärran från de stora rubrikerna om gulmålade hus.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer