Fortsätt till huvudinnehåll

Marknaden är inte mättad




Dags att summera läget ett par veckor före jul. Små och stora nyheter, LHC-vinst och envisa rävar. Omväxlande… nä träligt väder.

Expansionen på Viringe vet inga gränser. Ännu ett snabbmatshak ska läggas till de fyra som redan finns. OKQ8 har köpt mark i korsningen Brahegatan-Sparregatan på den nuvarande lastbilsparkeringen och ska skriva avtal med en ännu okänd aktör. Bensinbolaget har två automatpumpar på plats.
Utvecklingen är märklig. För inte så länge sedan fanns tre OKQ8-mackar inne i Mjölby men av de gamla återstår bara den vid Smålandsvägen i form av en automatstation. Även  Statoil och Shell har slagit igen fullservicemackar i stan.

Återstår bara att dra slutsatsen att OKQ8 tjänar mer pengar på att kränga burgare än att sälja bensin och torkarblad. Målgruppen är förstås den aldrig sinande strömmen av plåtlådor på E 4 och RV 32. Funderar på vilken kedja som får chansen när Max, Macke Donken och Burger King redan finns på plats. Sköllerstas stolthet Sibylla? Subway? Marknaden är inte mättad, nej snarare omättlig.
  
                                 ETT SLAG I TOMMA LUFTEN
Vrider och vänder på nyheten att det av Motala kommun önskade vitet på Thomas Gruber (300 000 kr) är luft. Kommunen har misslyckats på grund av att den inte klarat formalian i den juridiska processen hos förvaltningsdomstolarna. För mig är det en fiaskostämpel på kommunens insats oavsett läget i sakfrågan. Saknas kommunjurist? Om man ska ge sig i närkamp med en kontroversiell fastighetsägare får man väl se till att det finns torrt på fötterna? Det känns lite som när en tungviktare går upp i ringen och bollar med en lättviktare.

Åkte förbi den av Gruber tidigare ägda fastigheten mitt emot Fivelstad kyrka igår. Tomten var tom sånär som på lite skräp och i ett hörn stod en skylt med texten maktmissbruk. Grubers avskedshälsning till Motala kommun?

Hade väntat mig en uppföljare på den nyheten. En förklaring från ledande politiker eller tjänstemän men den har uteblivit. Man kan ana en trötthet på hela affären hos alla inblandade.
                                   MJÖLBY SOM TRENDSÄTTARE
”Ungdomar visar allt mindre intresse, luciatåg ställs in och många är rädda för att traditionen är på väg att dö ut.

”Värst är det för gamlingarna som sitter hemma och väntar på luciatågen, säger Staffan Andersson, 67, i Delsbo”.

Luciatågen kommer att leva vidare – men förändras.

”Många tror att det alltid har sett ut som på mitten av 1900-talet och har svårt att släppa det, säger etnologen och luciaexperten Lena Kättström Höök”.

Det är inte jag som skrivit detta utan Expressen i en stort uppslagen artikel. För exakt ett år sedan skrev jag om denna trend i bloggen och berättade att det är mer än tio år sedan Mjölby miste sin lucia. Mjölby som trendsättare alltså. Inte var dag man får säga detta. Fast helt luciafritt är det inte i Mjölby. Skänninge och Boxholms lucior hyrs in för punktinsatser i samlingslokaler, källare och prång.


Kommentarer

  1. Preem finns kvar i allra högsta grad i Mjölby som ända bemannade stationen. Vet inte vart du fått ifrån den slagit igen??

    SvaraRadera
  2. Ja det var fel av mig. Felet är korrigerat.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...