Fortsätt till huvudinnehåll

Ingenting blir som man tänkt sig



Ibland – eller ganska ofta – utvecklas inte saker och ting som man önskar sig. Det vet alla som varit med några år. Som när KD:s stjärnskott och DÖ-knäckaren Sara Skyttedal för tre månader sedan deklarerade att hon blir kommunalråd i Linköping för att bygga upp en ny politisk bas och ta steget till Helgeandsholmen om två år (min tolkning).

Sedan dess har jag inte läst en artikel i Corren om det nya kommunalrådet förrän idag när tidningen berättar att Skyttedal ligger i tvist med DN om en bildpublicering. Kommunalrådet har krävt 28 000 kr för bilderna.

Bilderna som Sara Skyttedal (KD) och Dagens Nyheter tvistar om är hämtade från hennes privata Facebook-konto, och publicerades i en artikel den 13 februari 2015. Bilderna föreställer partiledaren Ebba Busch Thor (då kandidat) under en resa till Israel.

Den dåvarande KDU-ordföranden Sara Skyttedal hävdar att tidningen använde bilderna utan tillåtelse, och har därför krävt den på 28 000 kronor. DN har en annan syn på saken. 


"DN bestrider din faktura. Vi bedömer att bilderna återges i samband med en redogörelse för en dagshändelse i upphovsrättslagens mening (Ebba Busch Thors kandidatur) och således saknas rättslig grund för ditt krav." skrev bildchefen Pär Björkman i ett mejlsvar till Kronofogden som Expressen har tagit del av. 

I tisdags hölls huvudförhandling vid Patent- och marknadsdomstolen. Om Skyttedal förlorar riskerar hon att betala motpartens rättegångskostnader på 370 000 kr. Det skulle innebära personlig konkurs för Sara Skyttedal. Den här typen av tvister är ovanliga och att tippa utgången av en domstolsförhandling är vanskligt, men jag tror att landets största morgontidning och dess jurister kan upphovsrättslagen bättre än en f d ordförande i KDU.

Ska det verkligen behöva gå till konkurs? Är inte bröderna och systrarna i församlingen beredda att skramla med bössan?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.