Fortsätt till huvudinnehåll

Direktspår från Linköping till Lalandia



Inte Rosornas krig men väl en åsiktsskillnad mellan socialdemokraternas mest profilerade namn i Motala och Mjölby har noterats i veckan. Kommunalrådet Camilla Egberth vill ha ett direktspår Motala-Linköping för att förkorta pendlingstiden. Förslaget möter invändningar från Jörgen Oskarsson som är kommunfullmäktiges ordförande i Mjölby och tidigare ledamot i Östgötatrafikens styrelse.

Oskarsson påpekar att ingen vet hur många som arbetspendlar Motala-Linköping eller Motala- Mjölby och att Motalaborna tvingas åka till Linköping för att åka X 2000 till Stockholm eller Malmö. Det blir naturligtvis en försening av den totala restiden. Förslaget innebär färre turer totalt i västra delen av länet. Regionens resurser är begränsade.

Man önskar att en ledande politiker som Egberth skulle luta sig på någon form av utredning av resandeströmmarna och dess storlekar innan hon kastar ur sig ett hugskott.

Vad blir nästa utspel från Camilla Egberth? Direktspår från Linköping till Lalandia?
                                                                
 
Idrottsparken och järnvägen - en fruktbar kombination
I de mest oväntade sammanhang kan man få höra nyheter. I måndags kväll besökte jag en nostalgikväll om fotboll i Stadshuset. Skeninge IK:s förre ordförande Ulf Ivarsson berättade om de diskussioner som föregick ombyggnaden av Idrottsparken för tio år sedan. Banverkets förhandlare var mycket tillmötesgående och sa i princip ja till allt. Bland annat kastade SIK in ett sent förslag om att installera bergvärme i klubbhuset – en nätt liten investering på en halv miljon kr och fick ja.

”Jag kunde inte låta att bli att fråga under en kafferast. Vad är det med er grabbar som säger ja till allting? Den här generositeten är vi inte vana vid.”

Ivarsson fick svar direkt: ”Ett överklagande skulle försena dubbelspåret med ett par år och det har vi inte råd med. Dubbelspåret kostar miljarder att bygga och sett i det sammanhanget är en halv miljon en piss i havet”.

Detta apropå avslutade överklaganden om Svartå Strand och pågående om tennisbanor på Vifolkavallen.

Bara att välja. Det mesta finns på Idrottsparken





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.