Fortsätt till huvudinnehåll

Konstvetare med tom plånbok



Idag har jag gjort en djupdykning i den digitala högen av kommunala handlingar. Minns ni debatten kring beställningen av konstverket som ska pryda rondellen i korsningen Svarvargatan-Smålandsgatan? I förra veckan beslutade kommunstyrelsen att anta den konstpolicy som ska reglera inköp, utförande och finansiering av offentliga konstverk i framtiden.
”Konstpolicyn lyfter tre olika delar för vad som ska gälla och det är tillgänglighet, kvalitet och mångsidighet. Mjölby kommuns konstverk till kommuninnevånarna och ska vara tillgänglig för alla. Konstverken ska placeras i kommunens verksamhet men även i det offentliga rummet. Vid nya framtida konstinköp ska det göras med en blandning av lokala och regionala konstnärer och i ett mångfaldsperspektiv. Avsättning med 1% föreslås för konstutsmyckning i samband med nybyggnation. Kultur och fritidsförvaltningen har förslag att vara den som ska ha det formella övergripande ansvaret för konsten i kommunen. Förvaltningen arbetar för närvarande fram förslag till rutiner för en organisation och ansvarsfördelning för kommunens olika verksamheter.”

Så långt är allt gott och väl och förvaltningen förbereder sig på hur organisationen ska se ut när konsten ska implementeras i den dagliga verksamheten. Nya inslag kostar pengar och därför har nämnden begärt mer pengar i budgeten.

Men på den punkten levererar kommunstyrelsen ett iskallt besked. Det blir inga pengar i nästa års budget. Frågan får tas upp i samband med 2019 års budgetarbete.

En avgående amerikansk president brukar kallas ”a lame duck”. Den lokala motsvarigheten i Mjölby får väl heta något liknande.
Förslaget ska tas i kommunfullmäktige också men det är bara formalia.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...