Fortsätt till huvudinnehåll

Två hjältar i kaki



En utredande militärpolis. Två meter lång, 115 kg muskler och senor, nävar som dasslock och vapenexpert. En man som inte bryr sig om materialistiska ägodelar och som kan dra de rätta slutsatserna utifrån ett minimum av information. En trulig snubbe som har en vidunderlig förmåga att hitta fagra men stridbara damer i kampen mot Buset.

Nu tror ni att jag läser en ny bok om Lee Childs hjälte Jack Reacher men det är bestsellerförfattaren David Baldacci som skriver om John Puller i De Bortglömda. Puller är inte lika brutal som Jack Reacher men minst lika modig och smart med stridserfarenhet från Afghanistan och Irak. Marknaden är uppenbarligen tillräckligt stor för två hjältar i kakiuniform.

Referenserna till USA:s armé är många och ibland lite tröttande. Inga grabbar är så förträffliga som dessa blandningar av kriminalpoliser och elitsoldater. John Puller är dessutom son till en legendarisk trestjärnig general.


I De Bortglömda behandlas den moderna formen av slavhandel (ni har väl läst om slavhandeln i Libyen). Stora RIB-båtar för in slavar från Mellan- och Sydamerika till Floridas kust och där nedlagda oljeplattformar utgör mellanlagringsstationer. Hederliga medborgare gör sina iakttagelser och rapporterar till polisen men deras nyfikenhet straffas med döden. Ett av dessa mordoffer är John Pullers faster och det är så John Puller börjar granska Paradise, en småstad som mest befolkas av åldringar. Puller upptäcker att många i stan är involverade i den avskyvärda hanteringen och försöker sno åt sig en bit av kakan. Ingen är vad den synes vara. Motståndarna är välorganiserade, väl beväpnade och samvetslösa. När John Puller fått fatt i dem är de sanslösa.

Överdrivet, osakligt och orimligt? Javisst, men Baldacci har förmågan att forma en intrig som gör det omöjligt att sluta vända blad. Ända fram till att Pullers tappra lilla styrka konfronterar smugglargänget i tropisk storm och det blåklädda kavalleriet samlar ihop resterna i sina RIB-båtar. Skott smäller och blod flyter till lands och sjöss.

En sak till. David Baldacci har skrivit 24 spänningsromaner på 21 år. Men han sitter inte ensam och svettas över manuset. På slutsidan tackar han över 50 personer som varit inblandade i produktionen eller marknadsföringen av boken på båda sidor av Atlanten. Produktionen av spänningsromaner är en industri.

Fyra av Baldaccis böcker har blivit filmer: Absolut makt, Wish you well, The Christmas Train och The Finisher.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom