Fortsätt till huvudinnehåll

Sjöstaden bäst när solen skiner



Beskrivning överflödig.

Född och uppvuxen i Motala (Storgatan, Norra skolan, Praktiska Real och Platenskolan) och Mjölbybo (S:t Persgatan, Eldslösa och Oljekrukan) sedan 1982 har jag ett ben i varje läger. Vad är bäst och vad är sämst? Här kommer min högst ovetenskapliga, subjektiva och vinklade jämförelse. Du behöver inte hålla med på alla punkter.

Politik. Motalapolitiken har ett högre tonläge och de beslutande politikerna har svåra avgöranden vad gäller Piraternas ekonomiska problem, nedläggningen av Godegårds skola, ny simhall, bandyhall och bostadsbebyggelse på hamnparkeringen. Hur besluten än blir kommer politikerna att kritiseras. Med undantag av debatten kring utsmyckningen i den blivande rondellen Svarvargatan-Smålandsvägen är det mycket lugnare i Mjölbypolitiken. Men diskussionen kring Bemab-huset för några år sedan var en pärs för styrande socialdemokrater. Samtliga partier i Mjölbys fullmäktige gläder sig åt den snabba utvecklingen av bostadsområdena Sörby och Svartå strand liksom befolkningsutvecklingen i Mantorp. Såvitt jag vet planeras ingen nedläggning av någon landsbygdsskola vilket brukar röra upp känslor.

Kommunikationer. Klar fördel Mjölby med södra stambanan och E 4 utanför knuten. Bara en mindre parkering är avgiftsbelagd. Den som är bosatt i Mjölby har hela länet som arbetsmarknad. Motalas kommunikationer har förbättrats avsevärt med nya bron och den nya Rv 50 till Mjölby men orten ligger lite vid sidan av allfarvägen.

Naturupplevelser. Plus för Motala. Mjölby har inget som kan mäta sig med Varamon, Råssnäs, Borenshult, kanalen och strömmen. Det har få mellansvenska städer. Hamnen är en tillgång med hotell, museum och restauranger fast det kan nog inte kallas naturtillgångar.
 
Råssnäs.
Fritidsanläggningar. Ett frågetecken för Motala simhalls kondition och framtida livslängd. Idrottsparken helt OK med ny läktare. Isstadion är ett blåshål som inte inbjuder till besök. På plussidan räknar jag båthamnarna i Mörtviken och Tegelviken. Mjölby har en modern simhall (2005) och ett utomhusbad som fungerar. Golfbanan är vassare än den i Motala fast det är inte kommunens förtjänst. På gång är en upprustning av idrottshallen i Klämmestorp. Få små föreningar har en så väl fungerande idrottsplats som Skeninge IK. Plus för Mantorp Park och travbanan. Oavgjort.

Arbetsmarknad. Mjölbys två största industrier, Toyota Material Handling och Väderstad-Verken, går som tågen gjorde förr. Många Motalabor arbetar på dessa företag. Klar fördel Mjölby.

Idrott. Motala leder klart med IFK Motala Bandy som juvelen i kronan. Piraterna var tidigare en klar tillgång men är numera ett lik i ballasten som kostar skattebetalarna pengar. MAIF lider av självöverskattning sedan allsvenska tiden för 60 år sedan och ligger på en genomsnittlig nivå som motsvarar gamla tiders div III. Därtill kommer några duktiga individuella idrottare som triathleten Annie Thorén. Mjölbys fotboll är usel med lag i div IV som högst. Enda idrotten där Mjölby slår Motala är i ishockey. För tio år sedan hade Mjölby många skickliga golfspelare men de är skingrade för vinden varav de flesta hamnade i Linköping.
 
Bästa golfbanan.
Kultur. Motala har en teatersalong i MCC som med råge slår aulan i Lagmansskolan. Om man läser Facebook är det fler annonser för musikevenemang i Motala.

Sammanfattning. Sjöstaden är oslagbar när solen skiner och Vättern är badbar. Om alla anläggningar ska finansieras väntar troligen skattehöjning. Mjölby är att föredra om det gäller vardagslivet med arbete och kommunikationer. Centrumhandeln har problem i bägge städerna.

Jag har inte tagit med Lalandia av det enkla skälet att projektet ligger långt fram i tiden och osäkerhetsfaktorerna är många. Om det går vägen kommer tonläget mot politikerna att förbättras och Camilla Egberth blir staty. Tipsa mig gärna om lämplig placering. Fast Stora torget är väl upptaget av en snubbe som heter Baltzar?
Svartå strand.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna