Krama kulorna ur annonsmarknaden

Det var någon gång i natt vid den vanliga kisspausen som det slog mig att Corren inte har kommit ut med någon hockeybilaga i höst. Gick och lade mig igen och i bakhuvudet började några formuleringar snurra om att hockeyn i residensstaden inte är kommersiellt intressant längre för de tidigare årens bilagor var fyllda av bilannonser från främst en Volvoåterförsäljare.

Men när jag gick ut till brevlådan några timmar senare låg den där. En 34-sidig bilaga med 17 helsidor annonser. En tung sten föll från mitt hjärta. Det var nästan som vanligt men den här gången hade Rejmes fått sällskap av andra bilfirmor samt några andra manligt dominerade branscher. Saab Arena är fortfarande en plats där affärsmän i mörk kavaj utan slips kan fortsätta prata just affärer. Nostalgi präglade det redaktionella innehållet och åtskilliga gamla stjärnor och bänknötare fick komma till tals. De är flitiga vid tangentbordet gossarna och flickorna på sporten.

Hockeyn är välkommen även om det är tidigt på hösten. Diskussionens vågar går höga på Facebook och var och en har sina egna favoritlag. Kreativiteten är stor särskilt när det gäller att bortförklara nederlagen. I min bekantskapskrets finns det många anhängare av Frölunda, HV 71, Leksand och Brynäs, till och med någon förvirrad släkting på östra kanten av länet som håller på Vita Hästen. Som LHC-anhängare är jag något handikappad när jag diskuterar med de fyra första. De är snabba att påpeka att LHC inte vunnit något. Svårt att säga emot, hrm. Invektiven viner genom cyberspace och särskilt engagerad är diskussionen på lördagskvällar av någon anledning.

Hur går det? En slutspelsplats är det bästa jag kan tänka mig. En SM-vinst är lika trolig som att IFK Motala vinner elitserien i bandy. Lättare att vinna annonsmarknaden i Linköping än att vinna SM-guld.

Fast innan vi går in i slutspelsspekulationer ska allsvenskan i fotboll spelas klart. LHC-Timrå får ursäkta men helgens höjdpunkt är Norrköping-AIK på Parken. Sista chansen för Snoka att hänga på i guldstriden. Förhoppningar finns men det verkar som om anfallsspelet gått i baklås. På söndag eftermiddag har vi svaret.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen