Fortsätt till huvudinnehåll

Mellan lyxvillor och soptipp


 
Vackra vita villor i väst ...
Vi står på tee till första hålet på hedbanan i Motala. Bred fairway – säkert 60-70 meter – det sluttar neråt och en stor green. Ett hyggligt utslag och det finns en god chans att rulla in på två.

Inledningshålet är karakteristiskt för denna niohålsslinga. Breda fairways, stora fairwaybunkrar och stora ondulerade greener. Den som är bra på långa puttar har en klar fördel. Förre tourspelaren och TV-kommentatorn Pierre Fulke har designat slingan. De nio hålen har en stor likhet med Grönhögen på Öland som också bär Fulkes signatur. Den som inte klarar att hålla sig på fairway straffas hårt i den knähöga ruffen.

Pierre Fulke har jobbat mycket med ”false front”. Det betyder att han placerat bunkrar cirka 20 meter framför green men på håll ser det ut som en greenbunker. Inspelet blir ofta för kort och framme vid green konstaterar du att skulle tagit en klubba till. Så ser det ofta ut på Ekerums 36-hålare.

På sexans green drabbas man av en absurd känsla. I öster syns avfallsberget på Tuddarp, deponi heter det visst på fackspråk, och på motsatta sidan de vita lyxvillorna på Södra Freberga. Mellan soptipp och lyxvillor om man vill spetsa till det lite.
 
... och soptippen i öst.
Jag gillar den här slingan men förstår att det blir svårspelat när sydvästen från Vättern ligger på. Av vilken anledning klubbledningen gjort denna slinga till pay-and-play bana förstår jag inte. Den håller högre klass än den gamla 18-hålsslingan.

Jag bad en mångårig medlem kommentera mitt påstående och hans svar kommer här:
”Den är bäst vår/höst men den gamla banan har aldrig haft bättre greener än i år, vilket är den duktiga personalens förtjänst. Sedan är det så att greenerna är väldigt olika gamla/heden .Som greenfeegäst är heden ”enklare”, våra sista fem hål på gamla banan är nog svårast i Sverige.  Mycket upp och ner och du är TRÖTT!”.

Men i Motala finns det väl inga individer med konditionsproblem? Så många som åker Vätternrundan.

Vänster eller höger på söndag? Själv föredrar jag att putta i centrum av koppen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...