Mediernas nya gunstling

Massmedierna tävlar numera om att strö superlativer över Mjölby kommun. Den senaste i raden är Östgötarna (Länsförsäkringar Östgöta är utgivare) som berömmer befolkningsutvecklingen och framförallt bygget av Svartå strand. Mjölby – lägligast i länet är rubriken på den ledande artikeln och på annan plats skriver Frida Bjerkefors, privatmarknadschef på Mjölbykontoret, om vilken trygg och säker plats Mjölby är att växa upp på.

Den som inte varit med tidigare kan ju tro att punkthusen och villorna på Svartå strand vuxit upp ur tomma intet men jag vet att den nya stadsdelen är resultatet av ett envist och tålmodigt arbete som dåvarande kommunledning (läs Jörgen Oskarsson och Henry Jansson) inledde de första åren av 2000-talet genom att köpa fastigheter i det sunkiga f d industriområdet. Kommunalrådet Oskarsson var klar över att Mjölby skulle dra nytta av närheten till Linköping och dess arbetsmarknad.

Först 2007 presenterades de första planerna på bostadsbebyggelse och det tog alltså nio år från ax till limpa inbegripet en rad överklaganden om en viss tomt som var granne med ICA. Stadsplanering är en sport för tålmodiga.

Mycket annat positivt hände under 2000-talets första decennium. Bygget av Resecentrum, bygget av Lundbybadet och villabyggnation i Mantorp och på Sörby är andra delar av denna framgångsrika mix. Ska inte glömma Skänninge Idrottspark omvandling i samband med bygget av dubbelspåret.Toyota Material Handling (BT) och Väderstadsverkens positiva utveckling inte att förglömma.

Är då allt frid och fröjd i Mjölby numera? Nej, centrumhandelns problem och kommunens framtvingade köp av tynande Galleria Kvarnen nämns inte med ett ord. Var och en gör sitt utsnitt av verkligheten.

Så positivt har det inte alltid varit. När jag i min gröna ungdom – det handlade om 60-talet och Motala Folkets Park - kunde man höra ”är du inte klok eller kommer du från Mjölby” om någon råkade knuffa till ett annat par. I bästa fall slutade det med enbart munhuggning och i sämsta fall med blodvite bakom knuten, näsblod och röda fläckar på det ljusa svepet.

Övriga östgötars uppfattning om Mjölby var inte hög och frågan var om Mjölbybornas självbild var så mycket högre. Mjölby var en järnvägsknut där lokförare och konduktörer bytte uniform mellan resorna. Punkt slut, kom inte hit och stick upp!

Idag finns det anledning för Mjölbyborna att hålla huvudet högt och blicken riktad rakt framåt även om det saknas medeltida slott, kilometerlånga sandstränder, tjusiga skärgårdsöar, universitet och domkyrka. Fast vi har en ruggigt bra golfbana.