Fortsätt till huvudinnehåll

Hulje - mötesplatsen för gammal och ung


Sol, blå himmel och sopfack för alla. Vad kan mer begära?

Var finns samlingsplatsen för spontana möten med bekanta man inte träffat på ett tag? Behovet gör sig påmint när vårsolen tittar fram efter en lång och mörk vinter. Nu ska jag inventera de fyra östgötska orter som haft förmånen att se mig som medborgare.

I Motala (1948-70) var Varamon och golfbanorna Lindgården och Bergs de självklara träffpunkterna. Minigolf, jukeboxdiggande, korvätning och pingis stod på repertoaren förutom den obligatoriska tjejspaningen förstås. Lindgården var en samlingsplats för både ungdomar och vuxna. Korpen ordnade till och med seriespel i minigolfen. Kvällstid flyttade vi till stranden för mer avancerade övningar. Nog om detta.

Under min Vadstenatid (1970-80) var hamnschweizeriet (lika svårstavat varje gång) en medelpunkt sommartid. En enkel fika med wienerbröd, god utsikt över hamnparkeringen och kontroll av de blåhåriga passagerarna på kanalbåtarna Wilhelm Tham, Diana och Juno. Samt tjejspaning (igen) i timmar. Serveringen finns inte längre men varje gång jag öppnar MVT hoppas jag få läsa nyheten om att Statens Fastighetsverk tar sitt förnuft till fånga och bygger en enklare servering på samma plats. Sol och friska Vättervindar är gratis. Schweizeriet var ett toppenställe och saknad av såväl ortsbor som turister.

Det var betydligt svårare hitta någon liknande i Boxholm (1980-82). Faktum är att jag inte kan minnas någon spontan mötesplats för Boxholmarna. Ostbutiken kanske?

”Sol och friska
Vättervindar
är gratis”

Nästan lika svårt blir det när jag rannsakar min nuvarande bostadsort Mjölby. Torget försvann som mötesplats på 1970-talet. Gallerian är ett deprimerande ställe i sin nuvarande utformning även om det finns två serveringar. Nej, min röst faller på soptippen (återvinningscentralen) i Hulje där man träffar bekanta, arbetskamrater och gamla golfpolare särskilt i dessa tider av trädgårdsröj och köksrenovering. Jag blir lika förvånad varje gång över den långa raden av välfyllda bilar och dess glada förare.

Hulje är en förträfflig anläggning med väl tilltagna fack där du kan placera dina sopor utan större grubblerier. Här är så väl ordnat att den lockar till sig besökare från mindre bemedlade grannkommuner också.

Här är min rankinglista.
1)   Varamon.
2)   Schweizeriet och hamnparken i Vadstena.
3)   Hulje ÅVC i Mjölby.
4)   Ostbutiken i Boxholm?
Synpunkter?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...