Fortsätt till huvudinnehåll

Sven-Arne Selling död: "Det finns inga genvägar i simning"



Sven-Arne Selling, Motalas framgångsrikaste idrottsledare är död. Han blev 76 år.
Våra vägar korsades då och då men det var först till 70-årsdagen som vi fick tillfälle att språkas vid en god stund i hans prydliga lägenhet i Gamla stan.

Det främsta intrycket var hans noggrannhet och flit. Rekordnoteringar och träningsdagböcker fanns nära till hands i välfyllda pärmar. Inte mycket lämnades åt slumpen.
Han berättade att hans yrkesambition som ung var att bli dykare och det var i flottan som detta skulle realiseras. Men han skadade knät i en handbollsmatch så det blev sjukvårdsutbildning i stället. Utbildningen till badmästare var då redan genomförd.

-Jag hade anbud att bli stamanställd militär och det kunde mycket väl blivit så om jag inte fått jobb som badmästare i Karlskoga 1964. Sen blev jag förstås tränare i ortens simsällskap och vi nådde stora framgångar på juniorsidan.

Sex år senare gick flyttlasset hem till Motala och Sven-Arne blev den nyöppnade simhallens första chef och två år senare också på Mariebergsbadet. MSS var förstås inte sena att ta den förlorade sonens tjänster i anspråk.

Han utvecklade Motalamodellen och MSS blev en av landets ledande simklubbar. Förutom styvsonen Anders Holmertz fanns Pelle Holmertz (OS-silver 1980), Mikael Holmertz, Henrik Leek, Ann Pettersson, Anne-Charlotte Brodén, Åsa Bloom och Linda Erlandsson i ”stallet”. Idel landslagssimmare, SM-vinnare och internationellt meriterade simmare allesammans. Totalt 120 nationella mästerskap var 40 för seniorer och 80 bland juniorer och ungdomar.

Vad var då Motalamodellen? Jo, en träningsmodell baserad på många meter och uthållighet med träningspass på 10 000 meter per gång varvat med fartpass på 6 000 meter. Det finns ingen genväg till framgångar i simning utan det är hård och målmedveten träning som ger varaktiga resultat, konstaterade Sven-Arne.

I takt med adepternas framgångar fick Sven-Arne Selling förtroendet som landslagstränare i 25 år. Vid ett par tillfällen var han erbjuden att bli förbundskapten men tackade nej. Han var också påtänkt som förbundskapten i Skottland men föll på mållinjen. Det beklagade han för där fanns goda förutsättningar att bygga något riktigt konkurrenskraftigt.

Av alla segrar och medaljer, vilka mindes han bäst?
-Anders EM-gul 1987, två VM-guld 1993-94 och OS-silver. Jag tränade laget på 4 x 200 meter frisim som sensationellt tog OS-silver i Barcelona 1992 med Anders och Lars Frölander på de två sista sträckorna. Största delen av uppladdningen utfördes hemma i Mariebergsbadet.

Men det grämde Sven-Arne att det inte var rent spel i bassängen och syftar därmed på den doping som östeuropeiska länder sysslade med under slutet av 1900-talet och som lade sig som en våt filt över sporten.

För 19 år sedan slutade Sven-Arne som simtränare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...