Slättas lirare - vart tog ni vägen?

Det regnar i Väderstad denna dag men Skaldjursfabrikens vita fasad lyser upp.

Vilken metamorfos sömniga Väderstad har genomgått. Högklassig restaurang, ett ombyggt konditori som alla vallfärdar till och en butik som säljer skaldjur från västkusten.

Riktigt hur den här förvandlingen från sömnig byhåla till dagens toppnotering har gått till vet jag inte exakt, men låt mig konstatera att pressen har lagt superlativerna på hög. Framgång föder framgång. De här företagen, som ligger på några stenkasts avstånd från varandra, är kommunens största kommersiella succé vid sidan av Viringe utan att ha lagt stora pengar på marknadsföring.

Min egen amatörmässiga analys är att Väderstadverken indirekt har varit ett stöd. En så stor arbetsplats med så många anställda och så många långväga kunder måste väl ha förlagt en och annan representationsmiddag till Centralkrogen. Det är lagom långt från Mjölby, Vadstena, Ödeshög och Boxholm för en eftermiddagsfika med långsnack.

Jag tror det var i Corren jag läste i somras att någon jämförde trakten med Österlen men det är en överdrift. För det krävs en kändis typ Ulf Lundell som vinglar omkring på slättvägarna.

 

Centralkrogen och kyrkan mitt i byn.

Men allt är inte frid och fröjd. Slättas lirare är på dekis och återfinns på tredje plats från slutet i div VI.

Det var annorlunda i början på 70-talet när de rödtröjade vann div IV västra Östergötland och tog klivet upp i div III nordöstra Götaland. För övrigt samma år som Folkunga kommun blev en del av storkommunen Mjölby och laget kunde spela sina matcher på den nyanlagda idrottsplatsen som också har gymnastikhall och simhall.

Pinno, Janse, Gunnar (?) Kall, Sievert Jacobsson, Roger Svensson och bröderna Göthberg hänförde publiken med tunnlar, smörpassningar och stenhårda målskott. Ja, det senare kanske är en överdrift men det var en samling gedigna fotbollsspelare och matcherna var välbesökta. Roger Svensson spelade senare allsvenskt i Saab om jag minns rätt (Måste alltid göra en reservation nu för tiden.)

Pinno sköt alla frisparkar i närheten av motståndarmålet och lagledaren Arne Axell var vänlig och tillmötesgående. Lasse Carlsson fanns alltid med i bakgrunden i olika ledarroller. Jag följde dramatiken på nära håll när jag var ung sportjournalist med placering på Östgötabladet i Vadstena. Det var alltid lika trevligt att åka till Väderstad och mer än en gång spanade jag in en ljushårig tjej som var släkt med någon av spelarna på något sätt. Håhå, jaja. Skelögd som vanligt.

De här framgångsrika kommersiella företagen kanske kan inspirera en ny generation VIK-are till avancemang i seriepyramiden.

Vi återstiftade bekantskapen ett tiotal år senare när jag var reporter på Corren. Väderstadsborna hade inte alltid samma uppfattning som kommunledningen i Mjölby och det blev en och annan verbal sammandrabbning som hamnade i spalterna. Ofta handlade tvisterna om besparingar i simhallen och/eller biblioteket och utfallet blev positivt sett med Väderstadsbornas ögon. Jag var imponerad över deras sammanhållning och starka vilja. Socialdemokraterna i stan körde inte över sina partivänner i Väderstad.

Konditoriet.