Fortsätt till huvudinnehåll

Ett välkänt knep


Jag ler igenkännande när jag läser referaten från rättegången mot Daniel Kindberg. Han inledde fredagens förhandlingar med ett 45 minuter långt anförande där han jämför upplevelsen att sitta anhållen misstänkt för ekonomisk brottslighet med allvarliga situationer i hans före detta liv som militär i utlandstjänst.

Detta är ett vanligt knep när verbala manschettbrottslingar hamnar inför rätta. Att försöka lägga fokus på något annan än rättegångens huvudfråga – de falska fakturorna. Sådant prat gör sig bra i tidningen och naturligtvis vinner Kindberg sympatier när han berättar om sin oro för barnen. Sådana bekymmer kan varje förälder identifiera sig med.

Jag har bevakat åtskilliga rättegångar och jag har aldrig hört en rånåtalad 20-åring i jeans inleda med ett 45 minuter långt tal men den före detta militären och direktören spelar naturligtvis på samma sociala planhalva som juristerna i salen. Han pressar bollhållaren/åklagaren omgående.

En och annan oerfaren nämndeman påverkas kanske men den juridiskt utbildade domaren påverkas inte utan kommer att fokusera på huvudfrågan. Det är utredningen i dess helhet och svaren under rättegången som avgör om den kontroversiella fotbollsledaren får skaka galler eller inte.

Hur går det? Jag tror Kindberg och hans medåtalade blir dömda och det gör jag med vetskapen att en svensk åklagare är iförd hängslen och livrem och väcker inte åtal om han inte är säker på en fällande dom. Statistik alltså.

Daniel Kindberg är en spännande person – militär, affärsman och idrottsledare - och jag förstår det mediala intresset för rättegången. Så här skriver svensk sportjournalistiks nestor Åke Stolt i nättidningen Idrottens Affärer.

Tveklöst var Daniel Kindberg för stark och enväldig också för sitt eget bästa. Han styrde och ställde så där som de gamla patriarkerna gjorde i många allsvenska klubbar för femtio år sedan. De hade klubben ”på fickan”, men löpte inte så stor risk eftersom de då inte hade några pengar att leka med.”

Jag förmodar att Åke har Eric Persson i Malmö och Nalle Halldén i Norrköping i tankarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...