Fortsätt till huvudinnehåll

Tydliga regler - eller inte?

 

Tunga nyheter rullar in över horisonten dan före dopparedan.

Mjölby kommun stänger alla idrottsanläggningar på grund av pandemin. Gott så och ingen protesterar. Men gäller förbudet också de privatägda padelhallar som växer upp som svampar en regnig höst? Har kommunen laglig rätt att stänga även privatägda hallar? Tennishallen på Vifolkavallen är heller ingen kommunal anläggning. Vände mig till kultur- och fritidschefen Ulf Johansson för ett förtydligande. Så här svarar han:

”Du är själv inne på svaret. Kommunen har inte rätt att stänga ner anläggningar som man inte äger. Här får man förlita sig på att ägarna även de rättar sig efter folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Det gäller såväl privatägda som föreningsägda. De föreningar som äger anläggningar (ex. Tennisklubben), gör vi uppmärksamma på rekommendationerna och hoppas att de följer kommunens linje i detta.”  Kommunen saknar alltså sanktionsmöjligheter. (Mitt tillägg).

Återstår att se hur padelhallarnas ägare ställer sig till de nya rekommendationerna. Jag tror att en och annan motionär är sugen på att testa julklappsracketen under den långa helgledigheten.

Mjölby kommun begränsar antalet besökare i Gallerian till 600 personer vilket motsvarar tio kvadratmeter per besökare. Siffran synes mig tilltagen i överkant för så många har väl inte besökt Gallerian på årtionden. För att komma upp i 600 besökare måste väl Systembolaget ordna en rea med 50 procents rabatt.

Corren har idag ett angeläget reportage om IVA på US. I en sidoartikel berättar medicinreportern Annica Hesser om hur man tryckt på regionens ledning i sju månader för att göra reportaget. Det var nej, nej och åter nej vart man vände i byråkratin. Till slut gav man upp när tidningen argumenterade för att pandemin är en världshändelse och att mediareportage är ett tidsdokument som kan läsas om tio, tjugo eller trettio år. Precis som vi idag läser om spanska sjukan för hundra år sedan.

Myndigheter har en sorts ryggmärgsreflex för att utestänga medierna vid extraordinära händelser. Så fort du får på dig en vit rock eller uniform säger den reflexen nej.

Ett annat exempel. När polismorden i Malexander skedde år 1999 stängde polisen ner polisstationen i Mjölby, vilket förvånade mig för områdeschefen Kenneth Nilsson var i normala fall en tillmötesgående man. Till och med telefonlinjerna stängdes ner. Jag lyckade komma fram via faxen och påpekade att detta var ett tidsdokument för framtidens läsare. Nilsson gav med sig och fotografen Mia Karlsvärd knäppte en bild när en polisman skrev i kondoleansboken. Sen fick hon lämna huset.

När begravningsgudstjänsten ägde rum i Mjölby kyrka några veckor senare var attityden en annan. Fotografer var välkomna och Mia tog då en prisbelönt bild på Robert Karlströms efterlämnade barn.

Detta är förmodligen årets sista blogginlägg. God jul och gott nytt år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.