Ska Mjölby kommun straffas för att kommunen arbetat för att bygga ut gång- och cykelvägnätet under många år när Östgötatrafiken ska fördela resurserna för kollektivtrafiken 2024-2034. Kommunen ställer frågan i ett remissvar till Östgötatrafiken.
”I utredningen nämns vidare att ett argument för att kunna lägga ned flera av linjerna är att gång- och cykelvägsförbindelserna är goda. Mjölby kommun tycker att denna argumentation ter sig märklig. En slutsats man då drar är att Mjölby kommun, som medvetet har arbetat med en utbyggnation av gång- och cykelnätet under många år, skulle missgynnas för att gång- och cykelvägnätet är väl utbyggt. Och att detta i sin tur kan användas som argument för att lägga ned busslinjer. Mjölby kommun menar snarare att alla hållbara transportslag behöver samexistera för att åstadkomma ett hållbart resande för alla medborgargrupper. Alla kommer inte kunna gå eller cykla till sin målpunkt, lika lite som att alla kommer kunna åka kollektivtrafik till sin målpunkt, skriver kommunen i sitt yttrande.”
Anledningen till kommunens skarpa formuleringar är den utredning som Östgötatrafiken genomfört om hur busstrafiken i kommunen ska se ut från 2024 och tio år framåt. Kommunens remissförfattare är inte nådiga och sågar utredningens förslag jäms med fotknölarna. Om man ska använda kvällstidningsspråk så rasar kommunen mot Östgötatrafiken som bland annat vill lägga ner tre tätortslinjer i Mjölby av lönsamhetsskäl. Bara linje 655 (Boxholmsbussen) föreslås få fyra utökade turer under veckosluten. Om östgötatrafiken får igenom sitt förslag sparas drygt två miljoner kr.
Utredningen är ytlig och saknar förslag om hur man kan marknadsföra bussåkandet. Kommunen växer med nya bostads- och verksamhetsområden i både Mjölby och Mantorp men detta har Östgötatrafiken bortsett från. Stora bostadsområden planeras i Eldslösa och mitt emot Depot i Mantorp finns planer på ett nytt industri- och handelsområde med åtskilliga arbetsplatser. Det är sällan man ser ett så skarpt formulerat remissvar till en annan myndighet.
Kommunstyrelsens arbetsutskott behandlade skrivelsen vid sammanträdet 28 februari och mycket talar för att det också blir kommunstyrelsens version när den senare sammanträder onsdagen 9 mars.
I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
Kommentarer
Skicka en kommentar