Fortsätt till huvudinnehåll

Ett framsynt beslut

I år är det exakt 20 år sedan Mjölbys järnvägsstation förvandlades till ett modernt resecentrum. Och nu tas nästa steg. En helt ny perrong byggs på stationens västra sida (mot Magasinsgatan) som ska serva pendeltågspassagerarna mot Linköping och Motala. Bygget har redan startat och ska vara klart nästa sommar. För er som inte var med för 20 år sedan är det motiverat med en repetition. Mjölbys framsyna kommunledning (Oskarsson och Jansson) insåg att nyckeln till Mjölbys framtida utveckling var att ta rygg på Linköpings arbetsmarknad och ett dubbelspår till Motala. Framgångsrika förhandlingar med Trafikverket resulterade i att myndigheten tog merparten av de cirka 70 miljoner kr som investeringen kostade. Kommunledningen tittade mycket på hur motsvarande lösning såg ut i Katrineholm, Förvandlingen var inte smärtfri.. Kritik kom från Marianne Karlsson och andra centerpartister och från allmänheten som inte gillade att järnvägsbron revs. Bron var ingen bra kommunikationsled mellan östra och västra delarna av stan men många såg den som en symbol för järnvägsknuten Mjölby. I fullmäktigemöte efter möte fick kommunalrådet Jörgen Oskarsson höra att utformingen av resecentrum, främst tunneln under spårområdet, var fel. Här skulle åtskilliga våldtäkter och andra svåra våldsbrott äga rum, hävdade Marianne Karlsson. Så blev inte fallet och när bygget var färdigt våren 2002 tystnade kritiken. Även brovännerna tystnade. Ännu ett bevis för hur framsynt dåvarande kommunledningen var. Dagens nyinvestering befäster Mjölbys ställning som ett viktigt kommunikationsnav i sydvästra delen av Östergötland.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...