Jubiléer är viktigt. Jubiléer ska firas. Idag firar vi att Göta kanal firar 200 år och kungaparet besöker arrangemanget i Motala Verkstad. Båtvännerna får sitt och rojalisterna får sitt. Vi får hoppas att vädergudarna också var på kungens och drottningens sida.
Sommaren 1982 var det 160-årsjubileum för kanalen. Det ska firas ordentligt sa Correns redaktionsledning och hyrde en liten stuga i Borensberg som redaktion hela sommaren. Den bemannades av en skribent och en fotograf en vecka i taget. För redaktionens mathållning var det fiffigt ordnat med lunch på närbelägna Göta hotell som drevs av familjen Milton. Vi återkommer till det.
Vi hade turen att hamna tidigt i schemat och gjorde reportage om leksaksmuséet som ägdes av Monika Milton och om hemvändande västkusttrålare som tömt Östersjön på sill och strömming under våren.
De murvlar som följde efter klagade över att det svårt att finna reportageuppslag för Borensberg är litet och sommaren är lång.
Redaktionschefen Anders Wendelberg hade ordnat så att vi (två personer) fick gratis lunch, ett arrangemang som passade alla inblandade förträffligt. Men när fakturan dök upp från hotellet framåt höstkanten rev sig redaktionschefen i sitt blonda hår. Summan var hög, mycket högre än beräknat och långt fler hade käkat på tidningens bekostnad än reportrar och fotografer. En och annan med stora öron hade snappat upp ”sätt upp notan på Corren”.
Hur det gick med betalningen minns jag inte. Anders Wendelberg var en stridens man och jag har svårt att tänka mig att han betalade rubbet.
I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
Kommentarer
Skicka en kommentar