Med Jacob vid tangentbordet

Jag skriver som kvällstidningarna. Denna hall har inget samband med texten.   S verige förändras. Produkter och företeelser försvinner och annat tillkommer. Två arter som var vanliga i min ungdom har försvunnit eller är på väg att dö ut. Jag undrar om inte mackhängaren hör till den förra kategorin. Mackhängaren är en person som tillbringar fritiden – oftast söndagseftermiddagarna - på bensinmacken. Hängaren är en man i yngre medelåldern vars värld kretsar kring bilar. Stora bilar, små bilar, bilar med flak och bilar utan flak. Hans arbetsplats är antingen en annan mack, en bilverkstad eller bakom ratten på en lastbil. I hans privatbil hänger en tärning i plysch vid vindrutan. Han bor hemma hos mamma och har fullständig markservice. Det händer att han dukar upp eftermiddagskaffet på glassboxens lock och lyssnar på radions Sportextra tillsammans med kassabiträdet. Båda tycker att det är för lite motorsport i TV. ”Man borde ringa till sporten och klaga”, säger han...

S er ett inslag på Rapport om att Skogsmulle är tillbaka. En seglivad figur den där Skogsmulle som gjort många år i Friluftsfrämjandets tjänst. För 30 år sedan gjorde jag reportage om Skogsmulle i Boxholmsskogarna. Ett lagom okontroversiellt reportage med många barn i sökaren var inget som vållade ilskna telefonsamtal till redaktionen. Smörgåsar och bullar i skogen, kaffe till ledarna och saft till barnen. Hela fickorna fulla med kottar och pinnar från Österskogen. Men så slår det mig att de ungar jag gjorde reportage om då numera är föräldrar i yngre medelåldern med egna barn i Mulleåldern. Föräldrar som amorterar på radhus och som funderar på om deras barn ska gå förskolan Ur och Skur eller välja en kommunal förskola där en uppsättning overaller i bävernylon räcker. Det är vid sådana tillfällen jag inser att jag varit med ett bra tag. Spekulationerna om vem som efterträder Reinfeldt i Moderaterna är i full swing. Catharina Elmsäter-Swärd har tackat nej liksom Ulf Krist...

Mjölby kraftstation mitt i stan..  A lltför ofta gör sig lokaltidningarna till tolk för allehanda särintressen som får breda ut sig utan kritiska frågor. Ett sådant exempel hittade jag i torsdagens Corren där två fiskeentusiaster pratade sig varma om ett projekt för fria fiskevägar förbi kraftstationerna i Svartån och Motala Ström. Det är många kraftstationer men för en investeringskostnad på 130-180 miljoner får man inte bara fria passager utan också effektivare turbiner för att kompensera för energibortfallet. Jag tyckte att det lät för bra för att vara sant och dagen efter kom också en halv dementi efter ett seminarium i Vreta Kluster. Konsultbolaget Sweco framhöll att investeringskostnaderna är osäkra och att alla kraftverk med tre undantag redan är kostnadseffektiva. Investeringarna skulle nog bli dyrare än så eftersom de existerande kalkylerna bygger på schablonberäkningar. Det finns motstridiga intressen och projektet måste utredas i detalj. Det var en bit från de opt...

Birgitta Gunnarsson N u när dimmorna lättat och Mjölbys socialdemokrater har fått tummen ur kan det finnas plats att reflektera över de personförändringar i toppen som valresultatet har gett upphov till. Den stora vinnaren är Birgitta Gunnarsson © som fått posten som kommunstyrelsens vice ordförande. Det är en maktposition som bland annat omfattar den viktiga posten som personalutskottets ordförande. Bra utdelning för ett parti som fått 7,5 procent av rösterna och tre mandat i kommunfullmäktige. Någon liknande post har inte partiet haft sedan Sten-Åke Andersson var omsorgsnämndens ordförande under den borgerliga perioden 1991-94 och då var partiet större. Birgittas mamma Marianne Karlsson nådde inte lika långt i kommunalpolitiken men hon var ju riksdagsledamot i flera år. Därmed kan vi konstatera att Birgitta är Skänninges first lady. Om Tommy Engback(KD) fått ett motsvarande ”golden handshake” återstår att se. Valresultatet innebär att Thony Anderssons(S) period...

En av Mjölbys främsta fri idrottsprofiler, Bertil Källevåg, Eskilstuna, har gått ur tiden i en ålder av 83 år. Scenen är Folkungavallen en ljummen septemberkväll 1954. På startlinjen för 5000-metersloppet står bland annat Åke ”Ryttern” Andersson, Västerås, Lennart Dillén, Gefle och Bertil Källevåg, Mjölby. Andersson och Dillén skötte farthållningen i ett jämnt och högt tempo men den unge Mjölbykillen hängde med lätt. När klockan ringde för sista varet ryckte Bertil från sina namnkunnigare konkurrenter under publikens stora jubel. Tiden var 14,34,8 vilket var nytt östgötarekord. En stjärna var född och i publiken fanns rikstränaren Jösse Holmér som omgående utlovade en plats i den kommande landskampen mot Tjeckoslovakien. Holmér var imponerad av Mjölbygrabbens lätta, naturliga löpsteg. Han tassade fram på stybben, till synes utan större ansträngning. Källevågs fri idrottskarriär är som tagen ur en novell i Rekordmagasinet. Han växte upp på Skrukeby Källgård i...