Fortsätt till huvudinnehåll

Stilla flyter ån men vad döljer sig under ytan?

Mjölby kraftstation mitt i stan..

 Alltför ofta gör sig lokaltidningarna till tolk för allehanda särintressen som får breda ut sig utan kritiska frågor. Ett sådant exempel hittade jag i torsdagens Corren där två fiskeentusiaster pratade sig varma om ett projekt för fria fiskevägar förbi kraftstationerna i Svartån och Motala Ström. Det är många kraftstationer men för en investeringskostnad på 130-180 miljoner får man inte bara fria passager utan också effektivare turbiner för att kompensera för energibortfallet.

Jag tyckte att det lät för bra för att vara sant och dagen efter kom också en halv dementi efter ett seminarium i Vreta Kluster. Konsultbolaget Sweco framhöll att investeringskostnaderna är osäkra och att alla kraftverk med tre undantag redan är kostnadseffektiva. Investeringarna skulle nog bli dyrare än så eftersom de existerande kalkylerna bygger på schablonberäkningar. Det finns motstridiga intressen och projektet måste utredas i detalj. Det var en bit från de optimistiska tongångar som de två fiskeentusiasterna levererade i tidningen dagen innan.

Nästan allt går att ordna om pengar finns och för att klargöra den ekonomiska biten bad jag Klas Gustafsson om hjälp. Klas är f d vd i Mjölby Svartådalen Energi och numera vice vd i Tekniska Verken i Linköping.

När vi byggde om Öjebro tittade vi på ett antal olika alternativ. Ett var att ersätta Knutsbro och Öjebro med en helt ny station. Långt ifrån säkert att man skulle få miljötillstånd för en sådan åtgärd men100 Mkr i extra investering i Öjebro bedömdes ge 2 miljoner kWh extra. Därmed en årsintäkt på 900 000 kr och en återbetalningstid på över 100 år utan ränta.”
Kraftstationen i Öjebro är över 100 år gammal.
 
Man behöver inte vara civilekonom för att förstå att en företagsledare inte kommer dragande med en sådan kalkyl till styrelserna i MSE eller Tekniska Verken. Återbetalningstid 100 år utan ränta! Sug på den. Klas har andra exempel också men sifferexercisen får anstå denna gång.

Det är naturligtvis inte svårt att ha spenderbyxorna på om någon annan betalar. Är du som elkund beredd att betala en högre taxa för att ett fåtal sportfiskare ska få tillgång till mer fisk?

Detta projekt lär aldrig bli verklighet. Det rinner ut i Bråviken som många andra storstilade projekt vilka stupar på den ekonomiska verkligheten. Svensk kraftindustri har nog andra mer angelägna problem att lösa.

Inga blygsamma ord.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.