Tidningsredaktioner kan vara härliga arbetsplatser. En lagom ansträngd redaktion och historierna flödar vid kaffebordet. Journalister har i regel en blick för tillvarons absurditeter vilket kan resultera i dråpliga stories. Tyvärr inte alltid av den sorten som är möjliga att publicera.
En f d arbetskamrats favorithistoria är från hennes tid som journalist i en småländsk stad. En fotograf på redaktionen var extremt intresserad av kändisar och hade fått in en fot i elitbrottningens kretsar. Han grunnade på ett sätt att förbättra brottningens popularitet och kom på idén att arrangera brottningsgalor på krogen. Sagt och gjort. Den lilla stadens stolta stadshotell var med på noterna. Den egna tidningen backade förstås upp arrangemanget med frikostig förhandspublicitet.
Mitt i matsalen lades ut en brottarmatta och runt mattan grupperade sig de vitdukade borden. Där satt damerna i finklänningen och herrarna i mörk kostym, åt oxfilé och drack rödvin medan kämparna gjorde upp på mattan. Men alla som sett en brottningsmatch eller tyngdlyftningstävling vet att kroppen vid hård ansträngning ”luftar” sig. Så medan oxfilén intogs steg brakfjärtarna mot taket så att kristallkronorna klirrade. Jag vet inte om begreppet var så vanligt då men någon form av kulturkrock var det.
”Det var en absurd syn att se hur damerna diskret rynkade på näsan åt de svettiga och skitluktande brottarna. Allt medan kvällen led och vinglasen fylldes på ägnades brottningen ett alltmer förstrött intresse”, berättade min sageskvinna.
Om det blev någon fortsättning på premiärkvällen förtäljer icke historien. Men idag vet vi ju att somliga brottare rör sig på lätta fötter i helt andra salonger.
Kommentarer
Skicka en kommentar