Fortsätt till huvudinnehåll

Den pristagaren var inte mediatränad



När övergår allmänintresse till egenintresse? Det har jag haft anledning att fundera på alltsedan ett möte i Mjölby kommunfullmäktige 2002 när den första vindkraftplanen skulle antas. En majoritet av fullmäktigeledamöterna tyckte att byggnadskontoret gjort ett gediget arbete som gjort rimliga avvägningar mellan natur och miljö. Slättbygden i kommunens sydvästra kring Bjälbo ansågs lämplig för lokalisering av flera vindkraftverk om hänsyn togs till de vackra kyrkbyarna på slätten. Däremot var inte norra delen av kommunen (f d Bobergs kommun) särskilt bra ansåg utredarna och skogsbygden i söder kom inte på tal. Någon enstaka ledamot var skeptisk till vindkraft överhuvudtaget

Nu började det röra på sig i bänkarna, särskilt bland centerpartister och moderater. Varför var inte den eller den trakten lämplig att placera vindkraftverk i, var en vanlig fråga. Vad hade dessa ledamöter gemensamt? Jo, de var gårdsägare och började agera för sina och sina släktingars intressen. De såg möjligheten till en lönsam, skattesubventionerad affär försvinna.

Plötsligt var det inte längre frågan om kommunens bästa eller ens partiets bästa. Egenintresset sken igenom på ett ogenerat sätt och de brydde sig inte ens om att försöka kamouflera det.
Nåväl vindkraftplanen gick igenom och sedan dess har antalet vindkraftverk vuxit enormt särskilt i trakten av Skänninge. En orsak har varit att kommunägda Mjölby Svartådalen Energi engagerat sig. Vindkraftplanen är numera överspelad och en ny är på gång. Restriktionen om att inte bygga i skogen finns inte längre. Bara försvarsmaktens protester kring flyget har satt ett tillfälligt (?) stopp på östgötaslätten.

Debatten fick ett märkligt efterspel för min del. Efter artikeln blev jag mejlbombad av en ingenjör på något vindkraftvänligt forskningsinstitut som inte tyckte att min artikel var tillräckligt positiv. Han räknade med att alla journalister borde sjunga vindkraftsevangeliets lov. Det hjälpte inte att jag förklarade att jag gjorde ett refererat av vad som sades i talarstolen och att mina egna åsikter var ointressanta. Han tystnade inte förrän jag påpekade att det var märkligt att han, som inte var på plats, var bättre informerad om hur diskussionerna gick än jag. Ingenjören visste allt om vindkraft men om beslutsprocessen i en kommun visste han föga.

Miljörörelsen är den nya religionen som inte får ifrågasättas.

I morgon är det Broarnas dag och då brukade ett kommunalt miljöstipendium delas ut. För knappt tio år sedan gick det till en lantbrukare i Skänningetrakten som var en vindkraftpionjär. En kommunal tjänsteman och jag delade bil ut till lantbrukarens bostad. Efter att denne delat ut stipendiet och läst upp motiveringen var det dags för intervju. Varför har du byggt vindkraftverk var min inledande fråga. ”För att min rörelse ska ha ett tredje ben att stå på förutom potatisen och övriga odlingar”, blev svaret. Bara ekonomiska argument, inte ett ord om miljön. Det märktes tydligt att tjänstemannen inte var glad åt svaret. Odalmannen var nog inte mediatränad. Tjänstemannen var ingen muntergök i vanliga fall och bilfärden hem till Mjölby blev helt tyst.

Kommunens miljöpris delas inte ut längre. Orsaken lär vara kandidatbrist.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna