Ett inslag i Sportnytt i tisdags kväll väckte mitt intresse. Den nya trenden i långdistanslöpning är barfotalöpning. En nyvunnen entusiast, bosatt i Östhammar, fick i närmast religiösa termer berätta om den frihetskänsla han känner som barfotalöpare. Fast premiärturen på sex kilometer var visst i längsta laget.
Två forskare på Karolinska Institutet fick berätta hur det egentligen låg till. De har under ett par år undersökt europeiska och afrikanska löpare och kommit fram till att den muskel som löper under undersidan av knäet ner till vristen aktiveras vid barfotalöpning. En löpare utan skor på fötterna sätter ner främre delen av foten medan en konventionell löpare landar på hälen. Så nu vet vi det.
Men, och nu kommer vi till detta inläggs verkliga poäng, de stora skotillverkarna har självfallet uppmärksammat denna nya trend och lanserar i stor skala ”barfotaskor”. Ja, du läste rätt. Jag får det inte att gå ihop. Antingen har man väl fotbeklädnad eller så är man barfota? Reklamen vänder upp och ner på grundläggande begrepp i svenska språket.
Vad blir nästa trend? Bilkörning på fälgarna?
Kommentarer
Skicka en kommentar