Med Jacob vid tangentbordet

Det går bra för LHC i elitserien men i debatten om hallhyrans storlek hänger Mike Helber på sargkanten. Corren monterade delvis ner myten om den höga hyran i onsdagsnumret och i dagens tidning tar förre kommunalrådet Roland Larsson© bokstavligt talat Mike Helber i örat på insändarsidan. Larsson skriver att Helbers resonemang förutsätter att ingen av klubbens anställda behöver någon samhällsservice i form av skolor, förskola, sjukvård, gator och vägar. Även den mest atletiske hockeyspelare blir gammal en dag och behöver omsorg på hemmet. Eller, ännu troligare, behöver han ett operativt ingrepp i sina trasiga knän innan dess. I LHC-styrelsen sitter ett annat f d kommunalråd, Lars-Erik Johnsson. Vid nästa styrelsemöte kan väl han ge sina styrelsekolleger en snabblektion i hur samhällsfunktionerna är uppbyggda och finansierade. Diskussionen lär fortgå tills den tjocka damen tjuter.

I ett inlägg på bloggen fredagen den 23 september raljerade jag kring LHC:s förlust mot Skellefteå och skrev att det var hallhyrans fel och att jag såg fram emot en ny artikel i ämnet på Corrensporten i lördags. I dag, onsdag, blev jag bönhörd för ämnet avhandlas över hela nyhetsuppslaget sid 4-5. Men det är inte sportjournalisten Per Bergsten som borrat ner näsan i boksluten utan ekonomireportern Per Olsson. Anledningen är att den flitige Mike Helber skickat en skrivelse till kommunledningen som med stöd av en konsultrapport hävdar att LHC och dess aktiebolag betalar 62,8 miljoner till samhället i form av skatter och arbetsgivareavgifter medan hallhyran uppgår till cirka 20 miljoner kronor. Helber är orolig över att mycket uppmärksamhet riktas på spelarnas löner. Per Olsson har genomfört en ambitiös genomgång av de fem olika bolag som LHC äger och penningströmmarna mellan dem, klubben och kommunen. Att utifrån dessa siffror och bolagens inbördes bindningar avgöra som vad är

Filminstitutets vd Bengt Toll är i blåsväder. Avslöjandet om hans flitiga interna representation och bruk av plastkort toppar Aftonbladets nätupplaga nu på morgonen. Även förmånen av ett årskort på SAS för 124 00 kronor har fått Skatteverket att reagera. Men förefaller inte ansiktet bekant? Jodå, Bengt Toll är Motalakille, f -48, fast på den tiden hette han Andersson, gick på HALIM och spelade i bandet med det fyndiga namnet Beathovens. Fadern var advokaten Arnold Andersson med kontor på Repslagaregatan. Uttrycket ”intern representation” förekom flitigt i utredningen om Sölve Conradsson och hans groggande resesällskap i mitten av 1990-talet. En väl inarbetad Motalatradition tydligen och Bengt gör sitt bästa för att föra traditionen vidare. Bengt försvann till Göteborg där han gjorde karriär inom kultursvängen. Vägen till filminstitutet gick via Film i Väst i Trollhättan (se faktaruta). Under 1980-talet fanns han på SVT:s kulturredaktion där han av cheferna kallades för redakt

Fredag middag och en stund på sofflocket med Sportbladet. Full elitserieomgång i går och det resulterar i sju sidor med hockey. På första nyhetsuppslaget är det inte matchhjältar som porträtteras utan en genomgång av vilka spelare som riskerar sparken. Sju sidor och vi har bara hunnit till fjärde omgången. 51 omgångar återstår plus slutspel. Puh. Växjös förre poängkung Steve Saviano har haft en dålig säsongstart och ligger sämst till. Men vad kan man vänta sig av en kille som tar med sig flickvännen i bussen vilken går runt och bjuder på choklad och jordgubbar, enligt ett skvallerinslag i SVT:s hockeykväll. Kan ni tänka er Jämtin äta jordgubbar och konversera hövligt timmarna innan nedsläpp? En liten tös bland 20 adrenalinstinna hannar i en buss är lika malplacerat som en svensexa på BB. LHC förlorade klart mot Skellefteå men det är väl hallhyrans fel i vanlig ordning. Ser fram emot Corrensporten i morgon. Per Bergsten hittar säkert en ny vinkel på ämnet. Innehållet komplett

Fotograf: MIA KARLSVÄRD Idrott och pengar. Pengar och idrott. De hör ihop. Är det inte fotbolls-, hockey-, golf- eller tennisstjärnor som badar i pengar så är det föreningar eller bolag som går i konkurs. Eller Mike Helber som gnäller över för hög hallhyra. Jag förmodar att en och annan liksom undertecknad satt framför TV:n i tisdags kväll och gapade över det unga, hungriga Piraternas framfart på Duntis. Vilken makalös uppvisning som slutade med utklassningssiffrorna 63-27. Alla jublade utom Vetlandaförarna och Piraternas kassör. Varför den senare höll igen på smilbanden ska jag försöka förklara. Enligt Andreas Schanders utmärkta reportage i Corren i tisdags är det så vist inrättat att alla Piratenförare utom Greg Hancock har betalt per poäng. I fjol blev det i snitt 5 942 kronor per poäng. Så ur kassörens synpunkt vore en vinst med 46-44 att föredra. Kom inte och säg att idrottsekonomi är enkel matematik. Piraternas styrelseordförande Johan Thuresson får också fråg