Dubbelmordet
i
Linköping engagerar och upprör sju år efteråt. Måndagens kallelse till
presskonferens orsakade förväntningar på många nyhetsredaktioner. Stod
utredningen äntligen inför ett avgörande? Enligt uppgift skickade Corren sex journalister
på presskonferensen och de fick uppleva årets antiklimax. Det enda
substantiella som kom fram var att Kalle Mässing planerade att topsa 1 500
unga män och att polisen vädjade om allmänhetens förståelse. Det var f ö samma
metod som avslöjade Hagamannen i Umeå fast det dröjde inte sju år.
Veckodag och tidpunkt var inte vald av en
tillfällighet. Det är tillräckligt tidigt för att den redaktionella planeringen
ska hinna med och måndagar är i regel ingen bra nyhetsdag. Då har redaktionen
ännu inte fått upp farten utan arbetar fram nyheter för publicering senare i
veckan. Om ingen stor olycka inträffar hamnar innehållet i en presskonferens på
bästa nyhetsplats.
Jag
vet
för jag tillämpade själv metoden när jag arbetade som informationsansvarig på
Länsarbetsnämnden 1991. Arbetslösheten var hög hösten 1991 och nämndens pengar
för utbildning och andra arbetsmarknadsåtgärder tog slut fort. Jag skrev ett
pressmeddelande som skickades med fax till samtliga nyhetsredaktioner mellan
13:30 och 14 och såg till att länsarbetsdirektören Karl-Erik Forslund var
tillgänglig för kommentarer under eftermiddag och tidig kväll.
Det gick hem. Länets två största tidningar,
Folkbladet, Motala Tidning, Kinda-Posten och Radio Östergötland toppade med
nyheten så som vi hoppades att det skulle se ut och det inträffade inget annat
som kunde konkurrera om vänsterkrysset. Även TT nappade. Länsarbetsdirektören
ville ju skapa opinion för ännu högre anslag hos AMS och
arbetsmarknadsdepartementet. Bara Östnytt avstod och varför kunde inte jag
begripa. Men ett par dagar senare återkom de och ställde den självklara frågan:
hur kan en statlig myndighet göra slut på anslaget när mindre än hälften av
budgetåret hade förflutit? Frågan överrumplade Forslund som höll på att tappa
snuggan i TV-rutan. Han lyckades inte få till något övertygande svar.
När
jag jobbade på Corren i Mjölby under 1980-talet
tillämpade BT samma teknik, fast tvärtom. Inför en permittering av 200-300 man
smög verkställande direktörens uniformerade chaufför upp med ett kuvert som han
lade på disken till annonskontoret vid 16-tiden på fredagseftermiddagen. Efter
någon halvtimme fick någon av kontoristerna syn på kuvertet och konstaterade
att redaktionen var adressaten. En stackars helgreporter fick det magra
pressmeddelandet i sin hand och han kunde snabbt konstatera att någon högre
befattningshavare inte gick att nå så dags på fredagen. Vd gick definitivt inte
att hitta.
Så kan man också göra om man vill minska effekten
av oönskad publicitet. Detta är ganska många år bakåt i tiden och med tiden
skaffade sig trucktillverkaren en informationsavdelning som skötte sig utmärkt.
Hur
det gick till att fånga Hagamannen Niklas Lindgren finns utmärkt beskrivet i
boken ”Den 777:e mannen” av Camilla Andersson och Anders Boström. Polisen
gjorde flera misstag, bland annat nonchalerades en äldre kvinnas tips som
pekade mot Lindgrens arbetsplats Motorcentralen.
Kommentarer
Skicka en kommentar