Fortsätt till huvudinnehåll

Hej, hej, hallhyra igen


I ett inlägg på bloggen fredagen den 23 september raljerade jag kring LHC:s förlust mot Skellefteå och skrev att det var hallhyrans fel och att jag såg fram emot en ny artikel i ämnet på Corrensporten i lördags. I dag, onsdag, blev jag bönhörd för ämnet avhandlas över hela nyhetsuppslaget sid 4-5. Men det är inte sportjournalisten Per Bergsten som borrat ner näsan i boksluten utan ekonomireportern Per Olsson.
Anledningen är att den flitige Mike Helber skickat en skrivelse till kommunledningen som med stöd av en konsultrapport hävdar att LHC och dess aktiebolag betalar 62,8 miljoner till samhället i form av skatter och arbetsgivareavgifter medan hallhyran uppgår till cirka 20 miljoner kronor. Helber är orolig över att mycket uppmärksamhet riktas på spelarnas löner.
Per Olsson har genomfört en ambitiös genomgång av de fem olika bolag som LHC äger och penningströmmarna mellan dem, klubben och kommunen. Att utifrån dessa siffror och bolagens inbördes bindningar avgöra som vad är en rimlig hallhyra i jämförelse med andra elitklubbar är ogörligt för en enkel gymnasieekonom som undertecknad. Per Olsson påpekar att för att komma upp i summan 20 millisar ingår kontorshyra, hyra för restaurangen och summan de betalar för loger och reklamrättigheter. Det senare är något som ger LHC möjlighet att tjäna pengar. Dessutom är kommunala bolag hyresgäster i logerna och köper olika former av reklam. Dolda subventioner eller affärsmässiga uppgörelser?
Kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall (M) har inte tagit något vidare intryck av konsultrapporten eftersom han har svårt att minnas några siffror när tidningen ringer upp. Han tycker att den hallhyra som LHC betalar är rimlig med tanke på byggnadsvärdet. Så länge Lindvall och hans parti regerar i stan är det den uppfattningen som gäller. Valet 2014 ger kanske en ny toppkedja i Stadshuset. Den som lever får se.
En sak är jag säker på. Mike Helber har inte sagt sista ordet i ämnet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och