Fortsätt till huvudinnehåll

Hej, hej, hallhyra igen


I ett inlägg på bloggen fredagen den 23 september raljerade jag kring LHC:s förlust mot Skellefteå och skrev att det var hallhyrans fel och att jag såg fram emot en ny artikel i ämnet på Corrensporten i lördags. I dag, onsdag, blev jag bönhörd för ämnet avhandlas över hela nyhetsuppslaget sid 4-5. Men det är inte sportjournalisten Per Bergsten som borrat ner näsan i boksluten utan ekonomireportern Per Olsson.
Anledningen är att den flitige Mike Helber skickat en skrivelse till kommunledningen som med stöd av en konsultrapport hävdar att LHC och dess aktiebolag betalar 62,8 miljoner till samhället i form av skatter och arbetsgivareavgifter medan hallhyran uppgår till cirka 20 miljoner kronor. Helber är orolig över att mycket uppmärksamhet riktas på spelarnas löner.
Per Olsson har genomfört en ambitiös genomgång av de fem olika bolag som LHC äger och penningströmmarna mellan dem, klubben och kommunen. Att utifrån dessa siffror och bolagens inbördes bindningar avgöra som vad är en rimlig hallhyra i jämförelse med andra elitklubbar är ogörligt för en enkel gymnasieekonom som undertecknad. Per Olsson påpekar att för att komma upp i summan 20 millisar ingår kontorshyra, hyra för restaurangen och summan de betalar för loger och reklamrättigheter. Det senare är något som ger LHC möjlighet att tjäna pengar. Dessutom är kommunala bolag hyresgäster i logerna och köper olika former av reklam. Dolda subventioner eller affärsmässiga uppgörelser?
Kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall (M) har inte tagit något vidare intryck av konsultrapporten eftersom han har svårt att minnas några siffror när tidningen ringer upp. Han tycker att den hallhyra som LHC betalar är rimlig med tanke på byggnadsvärdet. Så länge Lindvall och hans parti regerar i stan är det den uppfattningen som gäller. Valet 2014 ger kanske en ny toppkedja i Stadshuset. Den som lever får se.
En sak är jag säker på. Mike Helber har inte sagt sista ordet i ämnet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...