Fortsätt till huvudinnehåll

Hård konkurrens bland yrkesspelarna

Gustav tränar järnsexor på Mjölby GK sommaren 2010. Bakom syns Fredrik Andersson

Golfen är obarmhärtig mot sina utövare. Vi hackare har otaliga fantasifulla förklaringar till våra misslyckanden men i slutändan är det sista raden på scorekortet som säger allt. Vi kan aldrig i likhet med fotbollsspelare skylla på medspelare, domare eller skavsår. Statistiken avslöjar allt. Som fritidsgolfare kan vi leva med detta men för den som har valt sporten som levebröd är det tuffare papper. Kommer in på dessa funderingar i efterdyningarna av Gustav Adells storstilade vinst på Öland igår. Två dagars golfspel på Ekerum och Kalmar gav 72 000 kr brutto i plånboken och bakom sig i prislistan hade han kända namn som Patrik Sjöland, Jarmo Sandelin och Joakim Haeggman. Jag blev nyfiken på Gustavs ranking och gick in på golf.se för att kolla och jag ser att Gustav är rankad som nr 58 i Sverige. Högst rankad är förstås Robert Karlsson. Gustavs förra klubbkompis från Mjölbytiden, Andreas Andersson, är rankad som nr 103. Gustav har sedan proffsdebuten 2005 spelat in totalt 766 492 kronor vilket gör ett årligt snitt på 128 ooo kronor. I år är sammanlagda prissumman 123 900 kr varav gårdagens prischeck alltså utgör merparten. 2011 ser alltså ut som ett normalår. Det bästa året var 2010 med 212 000 kr. 2008 var inte långt ifrån med 208 000 kr. Andreas, som numera representerar Omberg och som fick spela Masters på Bro Hof i somras, har varit yrkesspelare sedan 2001 och spelat in sammanlagt 523 529 kr. Hans bästa år var 2007 med 188 830 kr. Innevarande år är prissumman 51 467 kr Sett mot dessa siffror inser man att proffstillvaron inte alltid är en dans på rosor och att det krävs en ekonomisk uppbackning av sponsorer. Jag tror jag har en aning om hur många timmar Gustav och Andreas lagt ner på driving-rangen, övningsgreen och framförallt på gymmet. Men framtiden ser onekligen intressant ut.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer