Bilden ljuger för detta är inte Falkenberg utan Isaberg där vi åt lunch. Jag glömde kameran när vi spelade Falkenberg. Isaberg är nog ingen bana för mig för den är väldigt kuperad.
Fredagen den 8 september firade jag ett jubileum – jag spelade min 60:e golfbana i Sverige. Jubileet ägde rum på Falkenbergs GK och spelkamrat var Magnus Larsson som är sambo med min dotter Sara. Jag är ingen statistiknörd men banor har jag fört bok över sedan jag skådade golfljuset 1972.
Min golfkompis sedan 30 år, fotografen Jalle Asklund, borde naturligtvis ha deltagit i detta jubileum för han är född och uppvuxen i Falkenberg och slog sina första golfslag på denna bana redan i slutet av 60-talet. Men Jalle har (tillfälligtvis?) lagt klubborna på hyllan och ryktet går på Dragvägen i Mantorp att Jalle numera har tid både för trädgårdsskötsel och villaunderhåll.
Falkenberg är en gammal bana, jag tror de första nio hålen öppnades på 1960-talet. Det märks för greenerna är små jordgreener och ganska runda. Det var så man byggde på den tiden för skötseln av greener är kostnadskrävande. Ganska generös bredd på fairways i korridorer mellan välskött lövskog, snabba greener och små men förrädiska greenbunkrar. Vacker utsikt över odlingslandskapet i norr. Tyvärr dras betyget ner av en vattensjuk bana för sydligaste Sverige har haft en dålig sommar. Bara under augusti föll 232 mm berättade damen i receptionen. Men vi hade bra väder i fredags i varje fall.
Vid hemkomsten idag blev jag påmind om att det hänt en del i golfvärlden sedan 1972. I mejllådan fanns enkät från klubben där jag ombads delge mina synpunkter på bland annat banans layout och kondition, prisnivån på greenfeen och bemötandet i reception och restaurang.
När jag berättar för kompisar om min ”meritlista” får jag ofta frågan vilken bana som är bäst. Jag brukar ge bra betyg åt de banor där jag spelat hyfsat blir svaret för så objektiva är vi golfspelare, men ska jag försöka vara rättvis står Barsebäck i en klass för sig. Barsebäck är faktiskt inte så svårspelad från gul tee om det inte blåser hårt. Landskrona är trivsammast och på den skalan får mina hemmaklubbar Vadstena och Mjölby också höga betyg. Bråvikens 27 hål är en östgötafavorit.
Åkagården, belägen på den norra sluttningen av Skälderviken, är en av de sämsta om man inte har en dragning åt alpinisthållet. A 6 utanför Jönköping är inte heller någon favorit. Däremellan massor av bra golfbanor som till exempel okända Romeleåsen utanför Staffanstorp. Det är överhuvudtaget svårt att hitta dåliga banor i södra Sverige.
Det har hänt mycket under dessa sydliga resor under åren. Hård storm på Araslöv i oktober 2009 och samtidigt föddes vårt barnbarn Alexander, regn och storm som omöjliggjorde spel på Landskrona på 80-talet, en runda på samma bana svårt bakfull 1988 med resultatet 38 poäng (kan inte förklara), mysiga oktoberrundor på Ekerum i 20 graders värme i oktober och en sommarrunda på den något udda banan Viken norr om Helsingborg tillsammans med då 12-årig son.
Falkenberg var en trevlig avrundning på golfsäsongen 2011 men jag kan inte förstå varför golfbagarna fick trängas i bagageutrymmet med en massa gula påsar försedda med blå reklamtext.
Jag tror det stod GEKÅS…
Kommentarer
Skicka en kommentar