Höstgolf är underskattat. De yttre förutsättningarna är perfekta. Tretton grader varmt och nästan vindstilla. Inga tjatiga medspelare. Bara jag, den grå himlen och den vita bollen. Det räcker så bra. Åtminstone idag.
På sexans utslag blir jag stående en stund och betraktar en häger som på en sten i Svartån spanar efter lunchmålet. Dess mörkgrå fjäderdräkt är extremt anpassad till vattnets färg.
Glädjen över birdie och par på fyran respektive femman förbyts i besvikelse över en dubbelbogey på sexan. Treputt!
På nians utslag förnims en lätt syrlig doft från reningsverket. Men det stör inte mig. Ett hyfsat utslag följs av en järnfemma till ett par meter från greenen. Men chipen blir för kort för att parputten ska bli verklighet.
Efteråt en trevlig pratstund med Fredrik och Magnus som jobbar med att gräva ner stolpar och slipers på parkeringsplatsen. Golfbaneägare och bönder har en del gemensamt. Det finns alltid något projekt att ta itu med.
Kommentarer
Skicka en kommentar