Linköpings tingsrätt, säkerhetssalen tisdag fm. En mager blek man haltar fram till sin plats på svarandebänken stödd på en käpp. Rättegången mot den 47-årige man och hans fyra medåtalade, som enligt åklagaren har lurat Försäkringskassan på 13,5 miljoner kronor, har inletts.
Säkerhetssalen är modernt byggd och åhörare och de agerande skiljs åt av en glasvägg. 47-åringen sitter främst bredvid sina medåtalade bröder. I raden bakom sitter hans tidigare sambo och den Norrköpingsläkare som har skrivit intygen.
Jag har bevakat rättegångar sedan början av 1980-talet och skrivit om allt från mord, gruppvåldtäkter, ekonomiska brott till lördagsfylla med vidhängande misshandel, men inget som liknar denna. Ändå var det en slump att en handläggare på Försäkringskassan började titta närmare på just denne man. Handläggaren lade märke till att 47-åringens medåtalade bröder var bosatta 40 mil bort.
En kärnfråga i målet är förstås hur den huvudåtalade kan ha haft sådant inflytande över den läkare som skrivit intygen. Kanske levereras en förklaring när det är hennes tur att höras?
En envis fråga surrar i bakhuvudet: hur stort är mörkertalet? Hur många ”handikappade” har otillbörlig ersättning för fejkade eller överdrivna skador? Har kassan fel fokus som jagar föräldrar som fuskat med någon VAB-dag? Det måste vara mindre riskabelt att blåsa F-kassan än att råna banker.
Rättegången är inne i mellanskedet med svarande- och vittnesförhör. Frågor ställs, svaranden svarar motsträvigt eller undvikande beroende på omständigheterna, åklagaren är inte nöjd med svaren utan frågar igen. Ofta blir svaret ”ingen aning” eller jag minns inte. 47-åringen hävdar minnesproblem på grund av sömnsvårigheter. Under 2,5 timmes utfrågning undviker den tilltalade ögonkontakt med åklagaren utan stirrar ner i bordet Åklagaren gör en poäng av att 47-åringen som inte tål buller besökt en popkonsert och gjort en 90 minuter lång helikopterresa under en USA-resa. Mycket bevismaterial utgörs av bilder hämtade ur 47-åringens persondator.
47-åringen har gjort många utlandsresor med assistenterna till Kreta. Kanarieöarna, Thailand och USA. De senare var nödvändiga för hans behandlingar, hävdar 47-åringen. Han är missnöjd med den svenska sjukvården.
Så rullar det på timme efter timme och åhörarna börjar snart vrida på sig. Timmen efter lunch är värst. Paltkoma drabbar såväl jurister som vanliga dödliga.
Många vill se en rättegång som en match mellan två knivskarpa intellekt som vrider och vänder på varandras argument och till slut presenterar briljanta slutpläderingar. Men så är det naturligtvis inte. En svensk åklagare väcker inte åtal om han/hon inte är säker på fällande dom och det är en gedigen utredning i en 30 cm tjock pappershög som ligger på bordet framför Eva Kokkonen. Någon Perry Mason kommer inte in och trollar fram en kanin ur hatten.
Och någonstans i bakhuvudet finns vetskapen om att förhandlingen, oavsett hur tingsrättens dom kommer att lyda, går i repris i Göta hovrätt.
Kommentarer
Skicka en kommentar