(B)loggbok m/s Arion dag 7: Lotsen lämnar oss

En show med mr Felestin från Filippinerna, som i vanliga fall arbetar i köket, är förmiddagsnöjet. Han är mycket skicklig med kniven när han använder frukt och grönsaker för att dekorera borden. Han är fullt koncentrerad och tillåter inga intervjuer under arbetet. Avslutningen blir kul. Speakern berättar att han sett ut en person i publik vars anletsdrag han ska porträtta med hjälp av en melon. Efter tio minuters arbete lämnar han över melonen till en skäggig och flintskallig värmlänning som plötsligt blir båtens mest fotograferade. Kolla själv om du tycker att porträttet är likt.

Vi kollar hur det går till när lotsen lämnar fartyget. Vi stävar ut från Stavanger när en lotsbåt lägger sig på samma avstånd på babords låring. Sakta ökar hon farten och kör upp jämsides med Arion som går i cirka sex knop. Lugnt och stilla kliver lotsen över till sina kolleger utan problem. Hela manövern är över på en minut. Ungefär som att byta från X 2000 till pendeltåget på Mjölby station. Sånt gillar vi beckbyxor att kolla på.

Efter lunch besöker vi kommandobryggan och vakthavande styrman. Fartyget styrs av en autopilot i 130 grader i 7,6 knop. Fartygets sjuksköterska förvånas över att fartyget har två dieselmotorer. Solen bryter fram för en gångs skull. Vi går hela eftermiddagen och natten mot Göteborg.

Vi anländer till frihamnen vid sjutiden och jag kastar mig över bacon och äggröra för sista gången. Jag tror det var det hele. 

Var det en lyckad resa? Både ja och nej. Måndagens blåsväder var jobbigt men ingen dör av lite sjösjuka som fartygssköterskan påpekade. Två dagar med långa färder utan kontakt med land var långtråkiga. Ett par goda böcker rekommenderas. Fjordarna var helt fantastiska upplevelser. Maten var på plussidan. Många av passagerarna var folk med sjövana och för dem var samtalsämnena givna. Underhållningen på kvällarna var klart godkänd med plus för sångerskan Jessica Andersson. Personalen är mycket serviceminded. Inga skandaler och ingen föll överbord. Kryssningspassagerare är bildade, sofistikerade och anständiga människor precis som de golfare jag umgås med dagligen.

Rent pinsamt blev det dock vid en middag när en hårt sminkad dansös på stilettklackar dök upp med fotografen i släptåg. Avsikten var naturligtvis att ta bilder med gästerna som sedan fick köpa dem. Hon var så lång och så hårt sminkad med lösögonfransar, fjädrar och plymer att jag misstänkte henne för en transvestit först. Vi tackade nej till bild. De senaste 20 årens emancipationsdebatt i Sverige har tydligen gått det portugisiska rederiet förbi.

En detalj gnager obesvarad i bakhuvudet vid hemresan till Mjölby. Kan inte komma på vad det där. I höjd med Ulricehamn klickar det till.

Jag har genomlevt en julivecka utan att ha sett en trädgårdsgrill.

Go middag!

 Besöket på bryggan. Ni ser nacken på den mörkhårige styrmannen.