Fortsätt till huvudinnehåll

De dömda och ännu icke dömda


Mille Markovich blev kändis i Sverige när Expressen avslöjade honom som huvudkällan till boken Den motvillige monarken där det förekom uppgifter om ett vidlyftigt festande med kungen och hans närmaste kompisar. Mille säger att han äger komprometterande bilder av kungen.

Porrklubbsägaren, beskyddaren, utpressaren och elitboxaren Mille har onekligen spelat en central roll i Stockholms undre värld de senaste 20 åren. Deanne Rauscher, som var researcher i Thomas Sjöbergs bok, har skrivit en biografi om den omstridde och omdebatterade Mille tillsammans med Beata Hansson. De har tillbringat mycket tid tillsammans med honom under två års tid.

Kan man lita på en kriminell vars ”meritlista” omfattar 21 fällande domar sedan 1981? Författarna ställer frågan själva och försäkrat att de dubbelkollat Milles uppgifter så långt det är möjligt. Inte alla som stött på Mille under årens lopp har varit villiga att låta sig intervjuas men vänner, släktingar, poliser och socialsekreterare har givit sin syn på honom.

Den som läser boken för att få klarhet i om Mille verkligen har tillgång till kungabildern bilder blir inte klokare. Det finns inga nya uppgifter. Anders Lettströms taffliga inhopp att via andra kriminella förhandla med Mille för att få denne att dementera uppgifterna i Den motvillige monarken och lämna ifrån sig bilderna har kastat ny ved på brasan.

Vem är då Mille Markovich? I korthet. Född i Serbien, Mamman dog under oklara omständigheter när Mille var tre år. Ett trauma som förföljt Mille upp i vuxen ålder. Fadern flyttade till Sverige och tog med sig sonen. Första kontakten med socialtjänsten i Rydö bruk vid åtta års ålder. Strulig skolgång, elitkarriär som boxare, flera fällande domar och en accelererande kriminell karriär när han flyttade från Halland till Stockholm. Svartklubbs- och porrklubbsägare. Byggde upp ett rykte som hårding med fantasifulla och sadistiska bestraffningsmetoder och summariska ”rättegångar”. Ett kaotiskt privatliv med sju barn med fyra olika kvinnor och påföljande vårdnadstvister. Ekonomiska tvister med f d hustrun om äganderätten till en herrgård på Blidö. Populär och omtyckt bland många men avskydd av andra. En komplicerad och motsägelsefull känslomänniska som gärna poserar framför kameran med tunga, serbiska guldsmycken.

Kriminalkommissarie Jonas Trolle är en utredare som lärt känna Mille. Han varnar för den gängse mediabilden av gangsterledare i allmänhet som kyligt kalkylerande företagsledare. Något AB Volvo i brott där Gudfadern sitter och styr med en massa tentakler i sin hand existerar inte. Allianserna är löst organiserade och förräderi och svek vanliga. Gangstrarna beter sig oövertänkt och korkat och kör omkring i glassiga bilar utan körkort. Mille sticker ut från mängden eftersom han snackar mycket, vilket inte är vanligt i branschen.

Kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki ger i förordet en värdefull bakgrund till den värld svenska kriminella lever i. Leif G W Persson var väl upptagen av annat.
Inte den bästa boken jag läst i genren men ändå läsvärd. Det finns intressantare dokumentärer om människor i den här miljön.

När jag läser boken kommer jag att tänka på ett talesätt: ”I boxning existerar två klasser. De dömda och ännu icke dömda”




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...