Med Jacob vid tangentbordet

Hur står det till egentligen på Mjölby kommuns fastighetskontor? Med skandalen på Östergården i färskt minne berättar Corren idag om fastighetsutredningar som aldrig diarieförts eller redovisats och en beställd utredning som aldrig levererats. Thony Andersson (S), ny vice ordförande i kommunstyrelsen, utlovar en ny utredning som ska visa var ansvaret finns och hur detta ansvar ska utkrävas. Det ska bli intressant att följa fortsättningen men jag tror att förre fastighetschefen Pär Hellman, som redan slutat, utses till syndabock. Jag är inte förvånad . Under cirka 15 år som kommunreporter trampade jag Stadshusets korridor i jakt på nyheter och minns att kunskapen om och intresset för diarieföring varierade mycket. Tekniska kontoret, dit fastighetskontoret hör, var den sämsta tillsammans med socialförvaltningen. Där satte man upp en förvånad min när man nämnde ord som diarium och offentlighetsprincipen. Det var så under Dag Segrells och företrädaren Torgny Kåbergs tid. Men

Redbergslid och Hammarby har stora ekonomiska problem och riskerar elitlicensen. På det lokala planet har Mjölby Hockey också problem och lirar hyresfritt i hallen. Vita Hästen i Norrköping delar problemet. Malmö FF har redovisat 14 miljoner kr i förlust för 2012 och Leksands rekonstruktionsproblem orkar jag inte skriva mer om. Åtvidaberg har en vinst för 2012 och förlitar sig på att inköp, förädling och försäljning av spelare utomlands (Prodell) är den enda möjligheten att visa svarta bokslutssiffror i framtiden. Pengar, pengar och åter pengar. Framtidens sportjournalister måste ha en högskoleexamen i ekonomi i bagaget för att hänga med. Eller att tidningarna slår samman sport- och ekonomisidorna. På tal om handbollslagens problem kan jag inte låta bli redovisa en insändare i nättidningen Idrottens Affärer av signaturen Ander. Elitlicens är nog ett tänjbart begrepp i fler förbund än handbollens. Har vi sett detta tidigare , Bajen och RIK i ekonomisk kris !!! Detta bö

Bilden ovan hängde på väl synlig plats i mitt föräldrahem på Storgatan i Motala. Det fanns ett särskilt skäl till detta. Ångfartyget Ejdern var min farbror Hilding Jakobssons (f 1892) arbetsplats under åren 1915-57. Från 1925 var styrman Jakobsson också en av tre delägare tillsammans med kapten Fredmark och maskinist Ulriksson. Hilding var en lättsam och generös person, mycket omtyckt av sina många syskonbarn. Han förblev ogift och hade inga egna barn, så vitt jag vet. Likheten med min far var påfallande men han var kortare och bredare. Om Ejdern och dess besättning har Per G. Fagerholm skrivit en faktaspäckad bok ” Ångfartyget Ejdern – Lokaltrafik till sjöss under ett sekel”. Författaren var en av de ungdomar som räddade Ejdern från upphuggning, renoverade henne och bildade Museiföreningen Ångfartyget Ejdern. Båten har fortfarande hemmahamn i Södertälje. Ejdern har gått på väst- och ostkusten samt de större insjöarna i Mellansverige. Under en period på 1890-talet

Idag ska jag prata rikspolitik. På måndag möts alliansens partiledare i Lööfs föräldrahem i Maramö. Ett försök från centerns sida att återuppväcka den stämning som Maud Olofsson skapade vid mötet i Högfors 2004 och som var inledningen till en framgångsrik period för alliansen. 2013 är som bekant förutsättningarna annorlunda. Varför ska det alltid vara så familjärt när centerpartiet ordnar ett möte? Bullbak, långkok, badtunna och en färgglad ryamatta på väggen. Så långt från Stureplans innekrogar som man kan komma. Förutsättningarna för en lyckad fest finns onekligen. FF, en partiledare som diskuterar månggifte och en nyskild dito. Jag läser att ”pojkarna” ska övernatta på loftet och vem vet vem som snubblar över vem på väg till toaletten vid 3-hugget. Jag stoppar där och överlåter till era små snuskiga hjärnor att spekulera över fortsättningen. Risken finns att det diskuteras politik också, men det överlåter jag åt alla analytiker som följer i cirkusens spår. Hoppas Annie

Köttfärsskandalen har malts i två veckor nu och innehållet i köttkvarnarna har analyserats både på längden och tvären, och det är inte utan att även en inbiten massmediekonsument som undertecknad känner en viss mättnad. Affären fick sin komiska höjdpunkt i fredagens Rapport (19:30) när man redovisade ett inslag från ett franskt företag i den här osannolikt långa distributionskedjan vid namn Spanghero. (Jo, det är sant Spang-Hero ). Ägare är sex bröder , kända i Frankrike som gamla landslagsspelare i rugby. Fram i TV-rutan trädde bröderna och allihop såg ut som skådisar i en komedi med Gérard Depardieu. Var och en tillräckligt stor och grov för att kunna slå ihjäl en häst med ett knytnävsslag. De var djupt tagna av situationens allvar och bedyrade sin oskuld. De två äldsta bröderna framhöll med gråten i halsen att de jobbat i företaget i 50 år. Vad nu det har med förekomst av hästkött att göra? Jag är uppfostrad till att inte göra mig rolig över folks utseende men titta