Fortsätt till huvudinnehåll

Duvan landar i Tranås?



Det är alltid en högtidsstund när Tranås-Posten hamnar i brevlådan på torsdagarna. En utpräglad lokaltidning med veckoutgivning och som till form och innehåll inte förändrats mycket sedan 1970-talet. Ibland önskar jag att Mjölby har en liknande publikation. Senaste numret innehåller en intressant artikel om att kommunledningen med Anders Wilander i spetsen bearbetar kinesiska företagare för att förlägga en fabrik för elcyklar till Tranås.

Bakgrunden känner ni till. I höstas fick Tranås beskedet att det klassiska Tranåsföretaget Stigas (tillverkare av trädgårdsmaskiner) italienska ägare beslutat att förlägga tillverkningen till Italien i fortsättningen. 175 anställda förlorar jobben och det är många arbetstillfällen i en kommun med 18 000 invånare. Det är alltså mot den bakgrunden som kommunledningens flirt med Kina ska ses.

Anders Wilander och två tjänstemän besökte staden Tianjins som är en vänort till Jönköpings län. Staden har 14 miljoner invånare och ligger 12 mil från Peking. Tranåstrion gjorde  studiebesök på en fabrik där elcyklar av märket The Flying Pigeon tillverkas. Företaget har 30 000 anställda och tillverkar 500 miljoner cyklar per år och bland exportländerna finns åtskilliga länder i Nordeuropa. Enligt artikeln har företagsledningen planer på att flytta delar av tillverkningen till Europa och då skulle Tranås vara ett alternativ. Parterna hoppas att skriva en gemensam avsiktsförklaring sedan företagsrepresentanter tittat närmare på vad Tranås har att erbjuda.

Produktidén är formidabel. Vem vill inte ha en motor som planar ut backarna? Min 83-årige bror har en elcykel och den fungerar utmärkt.

Låt mig först konstatera att kineserna förhandlar från en styrkeposition och utövar ingen välgörenhet i Sverige. Om de gör allvar av planerna att förlägga produktion till Europa finns säkert flera kandidater än Tranås och Sverige.

Men min invändning är denna. Kinas främsta konkurrensmedel är den låga kostnaden för arbetskraften. Den konkurrensfördelen försvinner vid en produktion i Tranås för jag har svårt att tro att svenska metallarbetare accepterar samma löner som de kinesiska kollegerna. Alternativet skulle vara att konsumenterna accepterar ett högre pris för en Europatillverkad Duva. Är det realistiskt att tro det?

Jag är visserligen bara en gymnasieekonom men jag skulle gärna vilja veta hur Wilander och hans stab ska lösa den knuten.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.