Duvan landar i Tranås?

Det är alltid en högtidsstund när Tranås-Posten hamnar i brevlådan på torsdagarna. En utpräglad lokaltidning med veckoutgivning och som till form och innehåll inte förändrats mycket sedan 1970-talet. Ibland önskar jag att Mjölby har en liknande publikation. Senaste numret innehåller en intressant artikel om att kommunledningen med Anders Wilander i spetsen bearbetar kinesiska företagare för att förlägga en fabrik för elcyklar till Tranås.

Bakgrunden känner ni till. I höstas fick Tranås beskedet att det klassiska Tranåsföretaget Stigas (tillverkare av trädgårdsmaskiner) italienska ägare beslutat att förlägga tillverkningen till Italien i fortsättningen. 175 anställda förlorar jobben och det är många arbetstillfällen i en kommun med 18 000 invånare. Det är alltså mot den bakgrunden som kommunledningens flirt med Kina ska ses.

Anders Wilander och två tjänstemän besökte staden Tianjins som är en vänort till Jönköpings län. Staden har 14 miljoner invånare och ligger 12 mil från Peking. Tranåstrion gjorde  studiebesök på en fabrik där elcyklar av märket The Flying Pigeon tillverkas. Företaget har 30 000 anställda och tillverkar 500 miljoner cyklar per år och bland exportländerna finns åtskilliga länder i Nordeuropa. Enligt artikeln har företagsledningen planer på att flytta delar av tillverkningen till Europa och då skulle Tranås vara ett alternativ. Parterna hoppas att skriva en gemensam avsiktsförklaring sedan företagsrepresentanter tittat närmare på vad Tranås har att erbjuda.

Produktidén är formidabel. Vem vill inte ha en motor som planar ut backarna? Min 83-årige bror har en elcykel och den fungerar utmärkt.

Låt mig först konstatera att kineserna förhandlar från en styrkeposition och utövar ingen välgörenhet i Sverige. Om de gör allvar av planerna att förlägga produktion till Europa finns säkert flera kandidater än Tranås och Sverige.

Men min invändning är denna. Kinas främsta konkurrensmedel är den låga kostnaden för arbetskraften. Den konkurrensfördelen försvinner vid en produktion i Tranås för jag har svårt att tro att svenska metallarbetare accepterar samma löner som de kinesiska kollegerna. Alternativet skulle vara att konsumenterna accepterar ett högre pris för en Europatillverkad Duva. Är det realistiskt att tro det?

Jag är visserligen bara en gymnasieekonom men jag skulle gärna vilja veta hur Wilander och hans stab ska lösa den knuten.