Fortsätt till huvudinnehåll

Råttorna förblir ensamma






Michael Cornell, f d kommunalråd i Ödeshög, ägnar numera sina krafter åt Hästholmens Hamn och Magasin AB. I dagens Corren framstår Cornell som en glad optimist, ja på gränsen till naiv. Han vänder sig till allmänheten för att hitta idéer vilka ska göra den gamla magasinsbyggnaden till en livskraftig och attraktiv byggnad. Priset är inte avgörande utan entreprenörens uthållighet och förmåga till långsiktig utveckling heter det. (Många floskler på en gång).

Förutsättningarna är inte direkt glasklara men det är det aldrig när Ödeshögs kommun är inblandat. I intresseanmälan vill man inte bara ha en idé utan också ett pris för den gamla byggnaden. Men det innebär inte att någon får köpa den.

”Då måste det upp i kommunfullmäktige på nytt så vägen dit är lång” säger Cornell till tidningen.

Och med tanke på att varje ärende i Ödeshögs kommunpolitik innebär stormvarning inom och utom alla partier så finns det goda skäl att hålla sig borta från kommunfullmäktige. Den entreprenör som kommit så långt i förhandlingar med kommunen kommer att bli varse hur det kan blåsa i alla möjliga vindriktningar på en och samma gång.

Jag har inte fantasi nog för att föreställa mig vilka verksamheter som kan vara ekonomiskt bärkraftiga i Hästholmens hamn. Ytterligare en glasskiosk, försäljning av dykarutrustning, nattklubb, porrklubb? Säsongen är högst tre månader lång och varje företagare i turistbranschen vet att sommaren kan regna bort. Min prognos är att detta projekt kommer att rinna ut i sanden liksom tidigare storstilade planer för Hästholmen. Risken är väl stor att råttorna förblir ensamma herrar på täppan.

Men en sak kan Cornell glädja sig åt. Det är inte var dag som Corren upplåter en fyrspaltig annons gratis.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.