Fortsätt till huvudinnehåll

Råttorna förblir ensamma






Michael Cornell, f d kommunalråd i Ödeshög, ägnar numera sina krafter åt Hästholmens Hamn och Magasin AB. I dagens Corren framstår Cornell som en glad optimist, ja på gränsen till naiv. Han vänder sig till allmänheten för att hitta idéer vilka ska göra den gamla magasinsbyggnaden till en livskraftig och attraktiv byggnad. Priset är inte avgörande utan entreprenörens uthållighet och förmåga till långsiktig utveckling heter det. (Många floskler på en gång).

Förutsättningarna är inte direkt glasklara men det är det aldrig när Ödeshögs kommun är inblandat. I intresseanmälan vill man inte bara ha en idé utan också ett pris för den gamla byggnaden. Men det innebär inte att någon får köpa den.

”Då måste det upp i kommunfullmäktige på nytt så vägen dit är lång” säger Cornell till tidningen.

Och med tanke på att varje ärende i Ödeshögs kommunpolitik innebär stormvarning inom och utom alla partier så finns det goda skäl att hålla sig borta från kommunfullmäktige. Den entreprenör som kommit så långt i förhandlingar med kommunen kommer att bli varse hur det kan blåsa i alla möjliga vindriktningar på en och samma gång.

Jag har inte fantasi nog för att föreställa mig vilka verksamheter som kan vara ekonomiskt bärkraftiga i Hästholmens hamn. Ytterligare en glasskiosk, försäljning av dykarutrustning, nattklubb, porrklubb? Säsongen är högst tre månader lång och varje företagare i turistbranschen vet att sommaren kan regna bort. Min prognos är att detta projekt kommer att rinna ut i sanden liksom tidigare storstilade planer för Hästholmen. Risken är väl stor att råttorna förblir ensamma herrar på täppan.

Men en sak kan Cornell glädja sig åt. Det är inte var dag som Corren upplåter en fyrspaltig annons gratis.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...