Fortsätt till huvudinnehåll

Värmande ull i solen




Scenen är en konferenslokal med högt i tak och vita väggar vilka är prydda med olika bäddprodukter i ull. Framför ett 30-tal skandinaviska seniormedborgare står ett äkta par från Skåne och håller en proffsig säljshow. Lagom mångordiga, humoristiska och vänliga. De känner snabbt igen besökare som är här för både andra och tredje gången och de senare är snart involverade i säljsnacket. Säljarnadrar träffande paralleller med andra prioriteringar i konsumentsektorn.

Hur har vi hamnat här? Jo, en broschyr som stacks i handen vid ankomsten till Las Palmas flygplats berättade om utflykter på ön fem dagar i veckan inkluderande ett timslångt stopp i denna lokal i en liten stad utanför flygplatsen. Bara åtta euro för en väl arrangerad utflykt till Gran Canarias huvudstad inklusive lunch med vin hos detta vänliga par. Inget köptvång ingen press.

Budskapet är i korthet detta: Merinoull är överlägset som bäddutrustning, jämnar ut värmen och absorberar svett. Hjälper mot astma- och allergibesvär samt muskel- och ledbesvär. Säljsnack och överdrifter naturligtvis men det behöver ju inte innebär att produkterna inte är prisvärda. Ett norskt par mittemot oss är här för andra gången och berättar att vid förra besöket beställde de varsitt bäddset för 20 000 kronor/st. Kvinnan hoppas på lindring i sina värkande fötter.

Vi får också veta att produkterna finns i vanliga svenska butiker men till det dubbla priset eftersom Gran Canaria är en skattefri zon. Beställning på plats, inget förskott eller handpenning och leverans till Sverige från fabriken i Frankfurt. Flera avtal tecknas vid vårt besök.


Om jag förstod saken rätt lägger Nordia allt sitt marknadsföringskrut på den här typen av aktiviteter väl medvetna om att frusna svenskar förr eller senare hamnar på den soldränkta ön. Jag har aldrig sett en tidningsannons för dessa produkter i svensk press och jag är en flitig tidningsläsare.

Resten av dagen gick i det vanliga turistandets tecken med besök i den mäktiga Santa Ana-katedralen, Columbus museum Casa de Colon och tid för shopping i Vegueta. Vi hoppade in i en stor barnklädesaffär för att handla åt barnbarnet. Jag tyckte miljön kändes mer och mer välbekant och kontrollerade logotypen vid utgången. Mycket riktigt, H & M.

Länge leve den svenska kapitalismen!

Utsikt från katedralen.


De här killarna underhöll på Casa de Colon. Jag tror de heter Waldorf o Astoria.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom