Fortsätt till huvudinnehåll

Värmande ull i solen




Scenen är en konferenslokal med högt i tak och vita väggar vilka är prydda med olika bäddprodukter i ull. Framför ett 30-tal skandinaviska seniormedborgare står ett äkta par från Skåne och håller en proffsig säljshow. Lagom mångordiga, humoristiska och vänliga. De känner snabbt igen besökare som är här för både andra och tredje gången och de senare är snart involverade i säljsnacket. Säljarnadrar träffande paralleller med andra prioriteringar i konsumentsektorn.

Hur har vi hamnat här? Jo, en broschyr som stacks i handen vid ankomsten till Las Palmas flygplats berättade om utflykter på ön fem dagar i veckan inkluderande ett timslångt stopp i denna lokal i en liten stad utanför flygplatsen. Bara åtta euro för en väl arrangerad utflykt till Gran Canarias huvudstad inklusive lunch med vin hos detta vänliga par. Inget köptvång ingen press.

Budskapet är i korthet detta: Merinoull är överlägset som bäddutrustning, jämnar ut värmen och absorberar svett. Hjälper mot astma- och allergibesvär samt muskel- och ledbesvär. Säljsnack och överdrifter naturligtvis men det behöver ju inte innebär att produkterna inte är prisvärda. Ett norskt par mittemot oss är här för andra gången och berättar att vid förra besöket beställde de varsitt bäddset för 20 000 kronor/st. Kvinnan hoppas på lindring i sina värkande fötter.

Vi får också veta att produkterna finns i vanliga svenska butiker men till det dubbla priset eftersom Gran Canaria är en skattefri zon. Beställning på plats, inget förskott eller handpenning och leverans till Sverige från fabriken i Frankfurt. Flera avtal tecknas vid vårt besök.


Om jag förstod saken rätt lägger Nordia allt sitt marknadsföringskrut på den här typen av aktiviteter väl medvetna om att frusna svenskar förr eller senare hamnar på den soldränkta ön. Jag har aldrig sett en tidningsannons för dessa produkter i svensk press och jag är en flitig tidningsläsare.

Resten av dagen gick i det vanliga turistandets tecken med besök i den mäktiga Santa Ana-katedralen, Columbus museum Casa de Colon och tid för shopping i Vegueta. Vi hoppade in i en stor barnklädesaffär för att handla åt barnbarnet. Jag tyckte miljön kändes mer och mer välbekant och kontrollerade logotypen vid utgången. Mycket riktigt, H & M.

Länge leve den svenska kapitalismen!

Utsikt från katedralen.


De här killarna underhöll på Casa de Colon. Jag tror de heter Waldorf o Astoria.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.