Fortsätt till huvudinnehåll

Marodörer i Maramö



Idag ska jag prata rikspolitik. På måndag möts alliansens partiledare i Lööfs föräldrahem i Maramö. Ett försök från centerns sida att återuppväcka den stämning som Maud Olofsson skapade vid mötet i Högfors 2004 och som var inledningen till en framgångsrik period för alliansen. 2013 är som bekant förutsättningarna annorlunda.

Varför ska det alltid vara så familjärt när centerpartiet ordnar ett möte? Bullbak, långkok, badtunna och en färgglad ryamatta på väggen. Så långt från Stureplans innekrogar som man kan komma. Förutsättningarna för en lyckad fest finns onekligen. FF, en partiledare som diskuterar månggifte och en nyskild dito. Jag läser att ”pojkarna” ska övernatta på loftet och vem vet vem som snubblar över vem på väg till toaletten vid 3-hugget. Jag stoppar där och överlåter till era små snuskiga hjärnor att spekulera över fortsättningen.

Risken finns att det diskuteras politik också, men det överlåter jag åt alla analytiker som följer i cirkusens spår. Hoppas Annie tänkt på kaffe och smörgås åt det gänget.

Eftersom jag är en jordnära person så bekymrar jag mig mer över andra ting. Var ska de breda pojkarna från SÄPO sova? Visserligen är det en gedigen mangårdsbyggnad på Maramö men för SÄPO finns väl ingen plats?

Lösningen visar gott prov på småländsk fiffighet och företagaranda. Runt huset ställer SÄPO upp en ring av sponsrade husvagnar från Kabe i Jönköping ungefär som prärievagnar inför en indianattack och sen sover de i skift. Rykten går i bygden att SSU-terrorister från Värnamo rustat en bataljon långkastande snöbollsmarodörer.

Detta är mer spännande än skid-VM och Champions League. Låt ridån gå upp!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...