Fortsätt till huvudinnehåll

Marodörer i Maramö



Idag ska jag prata rikspolitik. På måndag möts alliansens partiledare i Lööfs föräldrahem i Maramö. Ett försök från centerns sida att återuppväcka den stämning som Maud Olofsson skapade vid mötet i Högfors 2004 och som var inledningen till en framgångsrik period för alliansen. 2013 är som bekant förutsättningarna annorlunda.

Varför ska det alltid vara så familjärt när centerpartiet ordnar ett möte? Bullbak, långkok, badtunna och en färgglad ryamatta på väggen. Så långt från Stureplans innekrogar som man kan komma. Förutsättningarna för en lyckad fest finns onekligen. FF, en partiledare som diskuterar månggifte och en nyskild dito. Jag läser att ”pojkarna” ska övernatta på loftet och vem vet vem som snubblar över vem på väg till toaletten vid 3-hugget. Jag stoppar där och överlåter till era små snuskiga hjärnor att spekulera över fortsättningen.

Risken finns att det diskuteras politik också, men det överlåter jag åt alla analytiker som följer i cirkusens spår. Hoppas Annie tänkt på kaffe och smörgås åt det gänget.

Eftersom jag är en jordnära person så bekymrar jag mig mer över andra ting. Var ska de breda pojkarna från SÄPO sova? Visserligen är det en gedigen mangårdsbyggnad på Maramö men för SÄPO finns väl ingen plats?

Lösningen visar gott prov på småländsk fiffighet och företagaranda. Runt huset ställer SÄPO upp en ring av sponsrade husvagnar från Kabe i Jönköping ungefär som prärievagnar inför en indianattack och sen sover de i skift. Rykten går i bygden att SSU-terrorister från Värnamo rustat en bataljon långkastande snöbollsmarodörer.

Detta är mer spännande än skid-VM och Champions League. Låt ridån gå upp!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.