Allt är inte guld som glimmar

Svenska Postkodlotteriet har gjort nerslag i Vadstena och Mjölby och lämnat efter sig ett antal vinnare varav några vunnit flera miljoner. Prisutdelningarna har fått stort utrymme i den lokala pressen och miljonvinnarna får chansen att realisera sina drömmar om husbilar,, utlandsresor och sommarvillor. Inte mycket att säga om det. Drömmen om ett liv utan ekonomiska begränsningar lever stark hos de flesta. Även hos mig.

Men det finns en baksida av myntet. Carolina Neurath heter en ung, ambitiös, prisbelönt reporter på Svenska Dagbladet Näringsliv. Hon har granskat PKL i ett antal artiklar och resultatet är ett annat än den bild företagets ledning velat ge utåt.

SvD har kritiserat PKL för ökande bonusar, aggressiva säljmetoder och oklara gränser mellan lotteribolag och välgörenhetsstiftelser.

Vd Niclas Kjellström-Matsekes höga lön (154 000 kr i månaden plus fyra månaders bonus), att ha stoppat förmånstagare från att ta emot pengar från andra spelbolag, hindrat organisationen Plan att starta ett eget lotteri, aggressiv marknadsföring som kan leda till spelmissbruk är andra punkter som tidningen lagt PKL till last.

Tidningens artiklar har lett till att Konkurrensverket ska granska PKL i en utredning. Jag förmodar att PKL laddar upp med många kritstrecksrandiga jurister i sin ringhörna. Resurser saknas inte.

Niclas Kjellström-Matseke vägrade att ställa upp på en intervju i SvD men lät sig intervjuas i Dagens Industri. Dess reporter var inte alls så insatt som Neurath och resultatet blev därefter. Det är numera en ganska vanlig metod bland makthavare att låta sig intervjuas av ett annat medium än det som startade granskningen. Märkligt nog har inte Svenskans granskning lett till någon debatt i andra medier.

Alltnog, efter flera månaders korseld ställde vd upp på en intervju den 28 september. Den och andra artiklar kan du läsa på denna länk: http://www.svd.se/naringsliv/har-ar-hela-granskningen-av-postkodlotteriet_8506998.svd

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag. Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen